Torsdagen den 21 feb 2013. Miljonprogramområdet

Vi åker ut till Key Biscayne, en ö med broförbindelse till fastlandet. Här finns Bill Baggs Cape Florida State Park en grön oas att vandra i och med gångvägar längs stranden. I parken finns också en fyr där man rekonstruerat fyrvaktarbostaden mm och stolt berättar om de arkeologiska utgrävningarna – som avser fynd från mitten av 1800- talet (!). 1992 drog orkanen Andrew fram och fällde praktiskt taget all skog med Australisk tall som dominerade parken. Istället för att återplantera tallarna så passade man på att introducera en fauna som för hemma i Florida. Idag finns här en bred fauna med mangroveträsk och allt. För den som skådar fågel finns ca 170 arter att pricka av.
Vi zig-zaggade runt lite bland öns bebyggelse, som mest består av skapligt stora villor, många med sjötomt. Det finns också några 15-20-våningshus som är en slags bostadsrätter. När man ser dom så tänker man inte Rinkeby utan Rikeby och begreppet ”millionprogrammet” får en ny innebörd.
Efter måndagens köldknäpp här i Miami har det varit varmt och gott och det här är sista dagen på vår resa då vi kan gå i flip-flops, shorts och T-shirt. Imorgon bitti far vi till kylan i New York.
Bilder: Skapliga hus. Fyren. En tvättbjörn i soporna. Killar som gör cykelkonster i en tom fontän inne i stan.

20130221-190922.jpg

20130221-190935.jpg

20130221-190953.jpg

20130221-191005.jpg

20130221-191033.jpg

20130221-191047.jpg

Onsdag 20 febr 2013. Everglades och Miami från sjösidan.

Vi har ju sett CSI-Miami och hur de far fram i träsken i hydrokopter (speciell träskbåt). Nu har vi gjort det i Everglades nationalpark för att se på krokodiler. Att leta krokodiler i långgräs och bland näckrosor är som att leta murklor; har man äntligen hittat en så hittar man fler. De låg där halvt gömda och man förstår att vi inte får ha händerna utanför relingen. När vi kom iland så visade en krokodilskötare att de inte var farliga bara man inte bråkade med dem eller visade att man var rädd. Krokodiler är lata och vill bara slöa och äta lite.
Miami ska man se från en båt för att förstå hur den ser ut. Stor-Miami består egentligen av 30 olika kommuner, var och en med med eget styre, polis mm. Sextio procent av befolkningen är latinos och av dem är 40% exilkubaner. Vi har redan förstått att de är många. När vi lämnade Sydamerika sa vi till varandra att det skulle bli skönt att slippa leta efter engelsktalande. Det kändes därför lite konstigt när säkerhetskillen på lägenhetshotellet som skulle öppna åt oss pratade spanska och inte förstod engelska. Vi bor ändå inte i ”Lilla Havanna” dit vi var idag och tittade in i cigarrfabriken. Det området ligger inte vid havet och det gör säkert inte heller de områden där de 29% av Miamiborna som lever under fattigdomsgränsen bor. Vi har inte sett något av de områdena men från sjösidan lyxvillor där de rika och berömda bor. Villor med försäljningsvärden som överskrider Djursholmsvillorna flera gånger om.
Det finns mycket att se i Miami förutom den osannolika lyxen.
Bilder: Everglades. Krokodiltämjare. Cigarrullare och bar i Little Havanna. Miami från sjösidan. Lägenheter på Fisher Island. Lyxhus där Scare face spelades in samt huset ägt av Viagras uppfinnare

20130220-221928.jpg

20130220-221948.jpg

20130220-222002.jpg

20130220-222024.jpg

20130220-222042.jpg

20130220-222055.jpg

20130220-222110.jpg

20130220-222130.jpg

20130220-222202.jpg

20130220-222220.jpg

20130220-222236.jpg

20130220-222250.jpg

20130220-222302.jpg

Tisdagen den 19 feb 2013. CSI Miami ingen dokumentär.

Ni som sett CSI Miami vet att Miami Beach kantas av skyskrapor i stål och glas som alltid skimrar i regnbågens alla färger i soluppgången, solnedgången och när den står i zenit. På gatorna rör sig det vackra folket – ingen äldre än 30, förutom Horatio Cain med huvudet på sned och kanske några av hans detektiver. Inte sant. Folk ser ut som folk gör mest, kanske lite mer vältränade, men inget exceptionellt. Skyskrapor ja. Men inte skimrade dom och solen sken knappast. Emellanåt en regnskur. Mitt i allt ett jättefint område i Art Deco stil. En härlig strandpromenad med många små trevliga restauranger där vi valde en för vår lunch. Stranden ok, men Copacabana är lite vassare. Men vi skall utforska mer de kommande dagarna.
Det är som om de platser man besöker på riktigt och tidigare skapat sig en föreställning om genom böcker, bilder, filmer och vänners berättelser, plötsligt avmystifieras och blir verkliga platser.
Att köra bil här är mardrömslikt för den som bara rattat i Stockholmstrafiken. Staden är ett rutnät och har stora,trafikleder att följa, men en GPS är ett måste. GPSen säger ”in 500 meters turn right” ”turn right”, ”turn right (för bövelen)”, ”recalculating. In two kilometers turn left, then left” osv. Det var för många alternativ att välja på när vi skulle köra höger och vi valde naturligtvis fel och får köra en extra sightseeing. Men vi får se stan och det är ju därför vi är här.
Igår var det helgdag. Presidentens dag (!). Inslaget av spansktalande är påtagligt stort. Här finns folk som inte talar engelska. Hälsoreaken är många, gymen välfyllda och vi har, tvärt emot alla förväntningar inte sett en massa feta amerikaner.
Bilder: Miami Beach med Art Decohus och båtar. Brickell som är finanskvarteren (där vi bor i) och några hälsofreak som strechar på trottoaren. Bron till Key Biscayne.

20130219-211530.jpg

20130219-211543.jpg

20130219-211559.jpg

20130219-211613.jpg

20130219-211627.jpg

20130219-211638.jpg

20130219-211700.jpg

20130219-211714.jpg

Måndag den 18 febr 2012. Miami – Dunjacka på!

Nattflyg med start 10.00 på kvällen. Middag och frukost och landning kl 4.15 på morgonen. Lagom trött och frusen för de 11 grader som väntade i Miami. Vårt rum hade fått vattenläcka (förfrysning?) så vi fick en annan lägenhet med samma temperatur som ute. Det kändes varmare ute så vi tog metromovern till en småbåtshamn. Metromovern är ett litet förarlös tåg, en eller två vagnar, några meter upp i luften. Till skillnad mot NK-expressen går den runt i centrala delen av Miami alldeles gratis. Vi har inte kommit ut till Miami beach ännu, men det finns tillräckligt med tjusiga båtar, yachter och skyskrapor att se även inne i Miami. En av yachterna var Nirvana (den svarta båten på bild) som är till försäljning för ca €320 (!). Det finns också ett mindre shoppingcentrum där vi försökte hitta en affär som sålde böcker. ”Book shop? You mean something to read? Oh no”. I nästa centrum hittar vi typ vita serien så sudoku får duga ett tag till.
Bilder: Miami Bay Front, hus, båtar, ”minihamburgare”, Nirvana, Metromover.

20130218-210607.jpg

20130218-210619.jpg

20130218-210633.jpg

20130218-210716.jpg

20130218-210731.jpg

20130218-210746.jpg

20130218-210804.jpg

20130218-210820.jpg

20130218-210845.jpg

20130218-210857.jpg