Lördagen den 1 dec. Ingen snö i Bangkok

Jag ser att många skrev om snö på Facebook igår. Här är det garanterat snöfritt men julskyltningen är i full fart och under ett besök i shoppingcentret Terminal 21 på Sukhumvit Rd. fick vi årets dos av julsånger på bara ett par timmar. Shoppingcentret är gigantiskt och byggt i 7-8 plan varav två plan är en food court. BÅT är i shoppartagen igen och köpte en mobil för 500kr istället för den som vattenskadades i regnet. I ett obevakat ögonblick köpte han också ännu en keps.
Eftersom vi har varsitt tredagarskort på metron så passar vi på att åka för glatta livet och besökte helgmarknaden vid Chatuchack Park. Stor, med många småstånd, men skall jag vara lite kritisk så är det mycket krafs. Har man sett en har man sett alla. Men visst – behöver du billiga kläder utan passform, tingeltangel, bijouterier, plast och tygblommor, prydnaselefanter i miniatyr eller naturlig storlek, så visst funkar marknaden. Svälta behöver man inte heller. Matstånden runt marknaden kan räknas i 100-tal.
Centrala Bangkok där vi rört oss är inte speciellt gåvänlig utan en labyrint av betongramper för biltrafiken som håller på att helt plugga igen staden. Kollektiv busstrafik lär finnas, men bussarna står still i all annan trafik och svårt att veta hur man tar sig runt med buss. En Metrolinje och två Skytrainlinjer finns, men de täcker inte stan på något sätt. Vi tyckte att trafiken i Delhi, som är en lika stor stad, var kaotisk. I jämförelse med detta är trafiken i Delhi gles och hyggligt fungerande. Framför allt täcker Metron i Delhi en större del av staden. Luften i Bangkok är dock renare och det finns nästan inget skräp på gatorna.
OBS: Det är ingen dokumentär vi skriver. Ej heller ägnar vi oss åt grävande journalistik, om nu någon trodde de.
Bilder: Julgran och betongramper. Betongramper i lågtrafik. Två bilder från varuhuset i 7-8 plan. Tre bilder från helgmarknaden. BÅT i keps.

20121201-190158.jpg

20121201-190215.jpg

20121201-190233.jpg

20121201-190256.jpg

20121201-190320.jpg

20121201-190345.jpg

20121201-190402.jpg

20121201-190418.jpg

Fredagen den 30 nov. Bron över floden Kwai

Minns ni musiken, boken eller filmen? Bron över floden Kwai? Idag har vi både gått och åkt tåg över bron. Vägen dit gick över lantbruksbygd med sockerrör och . När vi närmade oss bron syntes bergskedjan som skiljer Thailand och Burma åt. Syftet med Bron och den järnväg som byggdes under andra världskriget var att japanerna skulle få sig en försörjningsled via land mot Indien. Över 100000 krigsfångar och arbetare från olika länder dog under bygget. Det var alltså inte bara musik. Intressant och tankeväckande när nu japanerna har fått börja upprusta igen. De gamla träställningarna som håller uppe järnvägen har på den längsta sträckan bytts ut mot betong men en del åkte vi på. När järnvägen byggdes var det djungel, träsk och berg som skulle forceras. Idag kan man förstå det när man åker på floden och ser den täta djungeln ända ner till vattnet.

När vi återvände till Bangkok såg det ut som till jul med lysande girlander. Hyllningen till kungen som sker nästa vecka har startat redan nu. Som tidigare stod trafiken still inne i stan. Om man tänker sig att hela Sveriges befolkning plus Köpenhamns tar med sig sina bilar och flyttar in i Stockholm så är det ungefär lika många invånare. Några skyskrapor skulle behövas och mer än en väg till…
kartlänk till floden Kwai
Bilder: tåget som förde oss över floden Kwai. Ombord på tåget. Vy från tåget. Träbron och konstruktionen i tre bilder (det finns egentligen fler broar). Vy från floden.

20121130-231706.jpg

20121130-231728.jpg

20121130-231746.jpg

20121130-231806.jpg

20121130-231839.jpg

20121130-231853.jpg

20121130-231906.jpg

Torsdagen den 29 nov. Grand Palace – helt hysteriskt

Man skall naturligtvis se Grand Palace i Bangkok. Metro till Central Station och sedan taxi. En km före palatset sniglar sig trafiken fram. Antagligen skulle en snigel bli förolämpad om han förstod innebörden i begreppet. Mer stillestånd än snigel. Hundratals bussar och bilar på väg till palatset. Horder av turistgrupper på väg ut och in. Biljettkön som ett mirakel tillfälligt kort men växer snabbt till 100 meter bakom mig.
Överdådet av guld och mosaikklädda tempel i området är nästan för mycket. Över 100 byggnader i området. Kungligheterna som växt upp här kan inte haft en susning om hur vanligt folk levt. Här är dock all kritik av kungen och kungafamiljen näst intill otänkbar och straffbar. Stackars våran ‘knug’ han har det inte lätt…
Åk inte Tuck-tuck i Bangkok! Tuck-tuck i Bangkok är en turistfälla och du åket taxi billigare. En resa med taxi och taxameter till palatset från järnvägsstationen kostar ca 70 Bath. En Tuck-tuck kommer att begära 180 Bath. Lyckas du pruta, låt säga till 60 Bath så kör han omvägar och och släpper av dig vid klädaffärer, juvelerabutiker etc där han får komission om du handlar. Inte fel om du är i shoppartagen, men annars väldigt fel. Åk taxi och se till att han slår på taxametern.
Vi rekade på Makkasan järnvägsstation där snabbtågen och lokaltågen till flygplatsen avgår. Stationsbyggnaden var i storlek Stockholms Central och sprillans ny (två år gammal) och praktiskt taget öde. Härifrån går lokaltåget till flygplatsen var 20e minut och snabbtåget var 40e minut. Det verkar inte finnas någon samplanering mellan metro och järnväg och därför ingen skyltning mellan de två. Metro=MRT. Tåg=stat som får mycket kritik i Bangkok Post. Vi lyckas dock hitta mellan de två, med viss möda.
Avslutningsvis ett besök i en galleria som har temat ‘Life style center’. I bottenvåningen kaffer med allehanda kalorifyllda delikatesser. Från wienerbröd på Starbucks till goa gräddbakelser på kondis. De tre våningsplanen ovan var fyllda av olika själsliga och kroppsliga ‘fitness centers’ med slimming, botox och ett gym mm bland erbjudandena.
I Lumpini Park finns joggarna och de mer seriösa kroppsbyggarna.
I parken hittade vi också en cigarettfimp på marken. En av de få. Det är straffbart att skräpa ned, spotta och slänga fimpar på offentlig plats. 2000 Bath (500kr) i böter kan det kosta. Därför är det också rent på stan.
Bilder: Fem bilder från palatset. En öde tågstation. Kroppsbyggare i parken. En fimp i parken. Förbudsinformation.
20121129-215058.jpg20121129-215112.jpg20121129-215130.jpg

20121129-215215.jpg

20121129-215234.jpg

20121129-215343.jpg

20121129-215400.jpg

20121129-215414.jpg

20121129-215429.jpg

Onsdagen den 28 nov. Åker buss till Bangkok

Det är idag en månad sedan vi lämnade Sverige och dagarna har gått fort, men vi har upplevt enormt mycket på den här tiden.
‘Det blir ändå inte mycket mer än detta i dagens resedagbok, förrän vi är framme i Bangkok imorgon. Efter att ha checkat ut från hotellet fördriver vi dan på stan tills det är dags att åka till busstationen och sätter vi oss på bussen och där garanterat inte finns internet.
Jag kan dock berätta om Snålmannen, inte Stålmannen – ett fenomen som kan uppstå när som helst under en långresa som denna. BÅT har drabbats ett par gånger, senast igår, när han tyckte att vi inte skulle kosta på oss en liten flaska vatten till lunchen, bara för att vi hade en oöppnad i bagaget och som måste konsumeras eller slängas innan vi passerade security på flygplatsen. Med detta sparade Snålmannen två kronor. Skulle Snålmannen (Kicki har också drabbats) slå till med samma frekvens som hittills – tre gånger i månaden så kommer vi under vår resa ha sparat 2*3*4kr = 24kr. Hmm..’

Jaja så blir det när man vaknar tidigt på morgonen och skriver i förväg – när man (ej kvinna) kollat facebook). Vi åkte inte alls buss utan flög på eftermiddagen. Vi blev varnade för tåget. det verkade lika säkert som SJ på vintern, dvs flera timmar sent pga spårarbeten. Det var inte särskilt dyrt och vi hade redan åkt vägen med buss så vi visste hur det var. På förmiddagen hann vi med marknaden och BÅTen hann handla igen… Även Kicki skaffade sig nya T-shirts och värst av allt en målning från Nong Kai. Liten var den och jobb var det att få personalen att förstå att vi betalade för inramningen men att vi inte ville ha den utan de fick ta ur målningen och behålla ramen. De sänkte priset och frågade om det var OK. Det var riktigt skönt att gå i skuggan längs Mekong och vi stannade vid lastningen av varor. Många av övriga flanörer var äldre munkar och vitklädda kvinnor och män som kommit för att fira Loy Krathong Sai, Thailand’s Festival of Lights som infaller vid fullmåne i november vilket är idag. Det är då man tackar för allt och sätter ut båtar av bananskal med ljus på Mekong och även firar med fyrverkeri och ljuslyktor som skickas upp.
Sista måltiden i Nongkai var inte den bästa för BÅTen… Det var första gången hittills som någon av oss känt av maten men det var inte värre än att både buss flyg och taxi gick bra.
Framför oss i flygbussen satt två tjejer och använde mobilen som spegel medan de sminkade sig (aha rakspegel när det inte finns spegel, BÅTs kommentar). De fortsätter sedan att fota sig och MMSa. Kom på att det är konstigt det där med tid. Förr var det noga att komma i tid till en träff eller möte. Nu kan folk komma sent till det mesta och ”tjyva tid från andra” samtidigt som det är viktigt att visa och berätta för andra vad som händer precis nu – inte berätta vid ett senare tillfälle.
Tillbaka i Bangkok och en och en halv timme i bilköer. Stockholm känns som en småstad långt från trafikinfarkten.
Bilder: Rutschkana som lastband för paket som skall med lastbåten. Tädgårdskitch. BÅT shoppar nya skjortor. Välgörenhetsboxar, ca 14 på rad, där man kan visa sin tacksamhet för allt på Loy Krathong Sai. Inte BÅTs bästa dag – kniip (bild före och efter).

20121128-221005.jpg

20121128-221025.jpg

20121128-221044.jpg

20121128-221101.jpg

20121128-221117.jpg

20121128-221130.jpg

Tisdagen den 27 Nov. Från Luang Prabang till Nong Khai

Vi lämnar en småstad för en annan, men de är väldigt olika. Luang Prabang är en liten provinsiell turistmagnet, där ingen jäktar i onödan. De flesta svenskar skulle nog säga just det om Nong Khai, men åter här känns det som staden har mer puls än LP. Vi väntar med bävan på stojet i Bangkok.
Dagen var händelsefattig. Tuck-tuck till flygplatsen. Checka in. Äta lite lunch. Gå till gate. Vänta och vänta lite till. Lao Air får nog inte årets pris som Asiens punktligaste flygbolag. Vänta. Ombordstigning. Vi lyfter. Får en flaska vatten och en påse fruktchips (goda). Cabin crew prepare for landing. Vi landar (efter bara 40 min i luften). Går till taxidesken. Taxi till gränsen Laos-Thailand. Fyller i papper. Passerar passkontrollen i Laos. Köper bussbiljetter över Vänskapsbron. Väntar på bussen. Trängs på bussen. Åker buss i 5 minuter. Fyller i nya Immigration-papper. Passerar passkontrollen i Thailand. Läser i tullen att dödsstraff kan utdelas till den som smugglar knark. Går genom tullen. Värjer oss för alla framfusiga taxi- och Tuck-tuckförare som vill köra oss till stan. Vi skall bara 200 meter från gränskontrollen till en bankomat och sedan ytterligare 300 meter till hotellet. Nu visar det sig att hotellet vi trodde vi skulle kunna bo på,är fullbokat. Vänta på en Tuck-tuck. Åka till annat hotell i stan. Checka in. Ett fint rum. Pool alldeles utanför.
En kort runda på stan innan det är dags för middag. Under rundan på stan passerade vi en av stans ‘bensinmackar’ där man säljer bensin per liter till Tuck-tuck-förarna. Man förstår att deras ekonomiska marginaler är små.
Dagens överraskning är när Sture Gustavsson, gammal arbetskamrat från Aditro, ringer från hotellreceptionen och säger att han skall ta en glass i hotellrestaurangen. Sture bor en del av året i Nong Khai, så det är inte bara en tillfällighet att han är där han är.
Bilder: poolen utanför hotellrummet, ‘bensinmacken’ och Kicki och BÅT tar ett glas vin medan Sture äter glass.

20121127-215232.jpg

20121127-215403.jpg

20121127-215422.jpg

Måndagen den 19 nov, På promenad i Nongkai

Nongkai är en ganska liten och gripbar stad med ett visst lantligt lugn och tempo. Mindre än Rayong som ju var en livlig, medelstor fiske och industristad. Här finns bla en övertäckt marknad med affärer och restauranger, längs Mekong. Inga försäljare som jagar oss för att handla just deras varor (för övrigt väldigt lite av det överhuvud taget även i BKK och Rayong). Vi gjorde en runda i marknaden på förmiddagen då kommersen är som lägst, men det var behagligt att strosa här i skuggan och efter någon timme runda av med en lunch. Priserna här var betydligt lägre än på varuhusen i BKK och Rayong även om det fanns dyrare gejer här också. En skjorta kostade inte under 1000 Bath (ca 250kr) på varuhusen, medan du kan finna en för 200 Bath här (50kr) oprutat.
Längs med en av Nongkais gator som vi gick fanns som överallt annars små gatustånd, skräddaren, på en sidogata en saluhall, men som sagt för tidigt för de flesta att gå ut och shoppa.
Sedan till hotellet för en vända i poolen, en dusch och en bok under dagens hetaste timmar. Men vi närmar oss vintermånaderna och vi har sett en och annan tröja på…
Bilder: En halvöde marknad, billiga blusar och skjortor, BÅT svalkar sig vid Mekongfloden med en lokal variant av ‘Fanta’ med naturliga ? färgämnen. Gatubild. Det finns alltid ett kloster och en pagod i närheten. TV-tittande i fuktbutiken. Mer frukt. Skräddaren. Saluhallen

20121119-173250.jpg

20121119-173318.jpg

20121119-173345.jpg

20121119-173409.jpg

20121119-173544.jpg

20121119-173613.jpg

20121119-173649.jpg

20121119-173707.jpg

20121119-173747.jpg

20121119-173807.jpg
Nongkai är utsträckt längs med Mekong. Tre, fyra ev fem gator går parallellt med floden ett par kilometer. Det kan vara mer, men antagligen inte så mycket. längs med floden, nära marknaden vi besökte på förmiddagen låg en mängd restauranger vi tänkte kunde vara mysiga att besöka på kvällen. När solen gått ner strax efter sex så tog vi därför en tuk-tuck in till staden för att äta middag vid floden. Men ack, det mesta var stängt och nedsläckt. Antingen var vi för tidiga eller så var det stängt för dagen. Ett par gator upp från floden fanns det dock på en sträcka av några kvarter en mängd gatustånd som serverade en massa spännande mat.

Söndagen den 18 nov. Nong Kai

Efter 14 timmars bussfärd i VIP-avdelningen kom vi till Nong Kai på utsatt tid. Trots bekväma fåtöljer och bara sju i kupén blev sömnen lite av och till. Vi hade bokat en resort på nätet och när tukktukken fortsatte förbi ortens bebyggelse och ut i spenaten började vi fundera. Det visade sig vara jättemysigt med småstugor, swimingpool och restaurang i en trädgård. En promenad längs bygatan och vi kom fram till Vänskapens bro mellan Thailand och Laos. Utan visum kom vi ut på halva bron och kunde njuta av utsikten över Mekong. Imorgon kollar vi visum och buss de 2,5milen till Vientianne. Det här var så mysigt så vi stannar lite längre än vi tänkte. BÅTen har övergått till kortbrallor och tog en simtur i saltvattenpoolen även om det var kallt (+27??). Badkrukan Kicki stack inte ens ner tårna i vattnet så någon objektiv undersökning av temperaturen är inte gjord.
Bilder: Vänskapens bro, Kicki mitt på bron, utsikt från bron med Laos till vänster och Thailand till höger, fiskare i floden, BÅT simmar i poolen, vår bungalow i kvällsmörker.

20121118-214841.jpg

20121118-214904.jpg

20121118-214929.jpg

20121118-214948.jpg

20121118-215004.jpg

20121118-215020.jpg

Lördagen den 17 nov. Rayong city walk

Dagen var mest en slappardag. Sov länge. Lång frukost. Checkade ut. Gick på stan och tillbringade ett par timmar på den största shoppinggallerian, med ett utbud som inte står NK efter vad gäller märkesvaror, men dubbelt så stort. Man kan inte ha gubbar lösa i en galleria. En ny keps! Han handlar kepsar som han handlade mattor. (Tillagt av Kicki) 🙂
Zlatans fyra mål ger eko även in Thailand och föranleder en halvsida beröm i Bangkok Post!
Just när vi skall gå från hotellet till busstationen så öppnar sig himmelens portar och ett riktigt tropiskt åskväder med blixt, dunder och ett skyfall av guds nåde. Som tur var var Ingemar på plats och kunde skjutsa oss skjutsa oss de 500 metrarna till basstationen, torrskodda. Tack Ingemar!
Bild: Ingemars hus i ett ett hav av grönska, shoppinggallerian

20121118-143304.jpg

20121118-143547.jpg

Fredag den 16 nov. Bland svenskkvarteren längs kusten

Ingemar skjutsade oss på en härlig tur söderut längs kusten och visade bla några av de ‘svenskbyar’ som finns – små områden med hus som ägs och bebos av svenskar och andra skandinaver. Gött på vintern, långt ifrån kylan i Sverige. Naturligtvis serveras fläskkotletter och köttbullar på en del restauranger, varav flera tycks ägas av svenskar. Vi åt dock klassisk thailändsk gryta med havets läckerheter.
En bit landsbygdsidyll hann vi också med.
En enkel skylt i hotellhissen säger en hel del om Thailand och Thailändarna. Hissen är ganska liten och skylten säger att det får vara max 10 pers med sammanlagd vikt om 680 kg. En genomsnittsvikt på 68 kg, med nödvändiga säkerhetsmarginaler. Medelvikten för svenska män är 83 kg (2010) och 67 kg för kvinnor. Tio svenska kvinnor skulle teoretiskt kunna åka i hissen, men utan säkerhetsmarginal. Jag tvivlar dock på om utrymmet räcker för dom. Tio svenska män – och botten far ur hissen. Dessvärre för Thailändarna så börja problemen med övervikt att märkas även här och kost och motion diskuteras i tidningarna allt oftare.
Imorgon kväll sätter vi oss på en buss norrut mot Nongkai och den Laotiska gränsen.
Bilder: Vyer längs kusten och en lantlig idyll. Hisskylten.

20121116-194558.jpg

20121116-194621.jpg

20121116-194638.jpg

20121116-194655.jpg

Torsdagen den 15 nov. Hos Ingemar i Rayong

Nu bar det av söderut från Bangkok med buss, dvs när alla paket kommit med på bussen som de skulle. Det verkar vara stor skillnad på Indien och Thailand i utvecklingsnivå konstaterar vi från bussfönstret. Mer välordnat och välmående. Resan gick utmärkt och Ingemar hämtade oss vid en shoppingmall. En tjej på bussen hjälpte till och bad busschaffisen att ställa av oss på rätt ställe.
Hotellrummet ligger på 10e våningen med utsikt över stan och havet. Tjusigt! Vi ser också en av de otal 7-eleven butiker som uppfyller landet. Jodå Thailand är tredje största 7-eleven landet vi världen. Vi fick sightsing längs havet där folk har picknick sen eftermiddag-kväll. Vi tog en sen lunch och fortsatte till hamnen med alla små fiskebåtar och småhus. Då förstod Vi att Rayong inte är en storstad trots bilköerna utanför skolorna när föräldrar hämtar sina barn.
Till kvällen bjöd Ingemar och hans fru en underbar middag på en restaurant nere vid vattnet – de godaste maten hittills på vår resa. 🙂
Bilder: Lunchen – mums. BÅT, Kicki och Ingemar i Rayongs hamn. En fiskeskuta. Utsikt från hotellfönstret. 7-Eleven.

20121115-191806.jpg

20121115-191825.jpg

20121115-191849.jpg

20121115-191907.jpg

20121115-191926.jpg