Månd-tisd 21-22 jan. 2013

Måndagen skulle vara sista dagen på Tahiti och vi skulle ha flugit mot Påskön vid midnatt. En orkan över Påskön gör dock att vi tidigast kommer iväg tisdag kväll.
Tidsskillnaden gör att det snart är full dag den 22 jan i Sverige (men 20.30 den 21 här). BÅTs far, Sune, begravs denna dag så vi känner oss lite dämpade. Men Sune hade det bra in i det sista på julafton. Bara ett par timmar innan han gick bort, talade vi med honom och resten av familjen som firade jul tillsammans, via FaceTime från Sidney. Han var då alert och deltog i julfirandet och föga kunde någon ana vad som skulle ske några timmar senare. Idag minns vi honom med en bild tagen veckan före jul.

20130121-140804.jpg

Söndag 20 jan 2013. Småbarn överallt

Kommer till frukost och det dräller av familjer med barn och många av dem i ett-års åldern. Stämmer inte ett dugg med alla kryssningsmänniskor vi sett. Var kom de ifrån och hur kom de hit och när? Nyfikenheten växte så till slut frågade vi en av personalen som svarade lite halvt obegripligt på något helt annat. Dessutom på halvfranskengelska. Ett långbord var dukat för ett otal småungar och deras föräldrar till lunch plus alla andra bord med barn i krypålder. Nu behöver man inte förstå allt så vi frågade inte mer. Vi hittade egna förslag typ att det var en blandning av franska poliser med familjer som träffades på söndagarna, mormoner och jehovas som åt frukost innan mässorna börjar. De religiösa sekterna har förresten förbjudit surfande (på vatten inte nätet) på söndagar fram till 13.00. Sedan var det en tredje grupp med mycket storväxta också med barn. Kanske hade de tagit en tur från Havaii för det spelades havaiimusik (en trio) för fullt till frukosten vilket det inte brukar göra. Vi har gått om tid att fundera över frågan för det regnar så vi har vattenfall utanför korridoren. En fågelunge har suttit bredvid oss på balkongen och skrikigt. Den har bra skydd för regnet men får ingen mat. Till slut kom mamman med mat i munnen flög ner och lämnar ungen och sätter sig i busken utanför och skriker allt vad det går. Ungen vågar inte kasta sig ut förrän jag reser på mig. Nu sitter den under ett blad och blir matad.
Bilder: Utanför hotellfönstret.

20130121-110945.jpg

20130121-111011.jpg

20130121-111030.jpg

20130121-111049.jpg

Lördag den 19 jan 2013. Folkdans och rundtur.

Igår kväll bjöds på en show i hotellrestaurangen (utescen i en uterestaurang med tak). ”Grand ballet de Tahiti”, en slags polerad och väl koreograferat variant av Skansens folkdanslag. Fantastiskt rumpvickande av vackra kvinnor och de manliga deltagarna skulle gjort succé på Ladies night. Showen är väl anpassad för klientelet och även vi tycker det är kul med lite underhållning.
Vid dagens rundtur runt huvudön här förstår man hur liten den är. Vi har kört runt ön på fyra timmar med stopp vid olika minnesmärken, ett vattenfall och Gauguinmuseet. Sedan är det inte mycket mer att se på Tahitis huvudö. Du kan ju alltid sälla dig till surfarna som väntar på den stora vågen eller snorkla. Många turister drar iväg till de andra öarna i Franska Polynesien. Den största gruppen turister är välbeställda amerikaner, följda av japaner, australier och nyazeeländare. Européer är relativt få (för lång och dyr resa) trots att ön är en Fransk koloni de facto (fransmännen bidrar med stora summor till ekonomin, med polisväsende etc). Antalet turister har halverats de senaste fem åren på grund av den globala ekonomiska krisen och flera av hotellen på ön har slagit igen. Guiden, som var en pratsam och kul kille berättade också om att en del Thaitier drömmer om ett oberoende från Frankrike, men inser att de inte har de rätta ekonomiska förutsättningarna utan det mångmiljardstöd de får från Frankrike. (Lyx)Turism är huvudnäring och kommunikation och logistik är dyrt i en stat, till ytan stort som Centraleuropa men utspritt på öar med en sammanlagd befolkning på bara 380 000 personer.
Som kuriosa kan nämnas att ön som har en tät grönska med allsköns tropisk växtlighet. För bara ett par hundra år sedan hade den relativt lite växtlighet. Kolonisatörerna tog med sig växter och träd från Sydamerika och Sydostasien som snabbt slog rot och befolkade ön.
Ett dyrt hotell som InterContinental är ingen garanti för en superb service. Vi har fått betydligt bättre service på rejält billigare hotell, även om de inte hade pooler, lagun och balett på menyn.
Bilder: Polynesisk dansshow. Vid vattnet. Är det BÅTen på surfbrädan? Lite naurbilder.

20130119-212249.jpg

20130119-212303.jpg

20130119-212321.jpg

20130119-212338.jpg

20130119-212352.jpg

20130119-212424.jpg

20130119-212446.jpg

20130119-212503.jpg

20130119-212525.jpg

20130119-212547.jpg

20130119-212609.jpg

Fredag 18 januari 2013. ”Ingenting kan vara värre än under Obama”

En tur till Papeete, huvudstad i Franska Polynesien, ca 30 000 invånare. Stora Kryssare ligger i hamn. Kvinnan som kör bussen talar om att den mindre yachten är privat. Tillhör Paul Allen, medgrundare till Microsoft. Hans yacht Octopus tillhör världens största. Hon Konstaterar därefter att Bill Gates har två helikopterplattor på sin yacht. Ett amerikanskt par i bussen till hotellet är på kryssning och ska se Papeete denna dag för att sedan fortsätta. I samtalet mellan busschaffisen och amerikanska kvinnan kom samtalet in på Depardieu, skådisen som stack till Ryssland av skatteskäl, för att Frankrike var så hemskt. BÅTen (inte Kicki) kunde inte låta bli att kommentera att han valde ett land som saknar bra hälsovård, skolor mm och med korrupt rättssystem. Men de har bara 13% skatt säger kvinnan och lägger till att ingenting kan vara värre än under Obama. Allt har blivit fruktansvärt för alla. Hon ska fortsätta runt i Polynesien och sedan flyga tillbaka till USA. Hon måste fått det tufft stackarn. (Vi fortsatte inte diskussionen)
Vi såg huvudstaden i duggregn och hällregn. Affärer med kläder och souvenirer i hus som var rätt gamla och skrabbiga. Två timmar räcker när man inte är någon shopoholic. Sedan åter till vår slappa tillvaro vid havet.
Bilder: Paul Allens båt. Gatumusiker spelar hula-hula. Stadsbilder inklusive regn. Ett skönhetsset för kvinnor till salu i bokhandeln.

20130118-172427.jpg

20130118-172445.jpg

20130118-172522.jpg

20130118-172552.jpg

20130118-172608.jpg

20130118-172626.jpg

20130118-172642.jpg

Torsdagen den 17 jan 2013. Lata dagar på Tahiti

Eftersom vi passerat datumgränsen så kör vi torsdagen den 17e i repris. Skumt men sant.
Tahiti är som paradiset – åtminstone vårt hotellområde på Interkontinental, med sin lagun och pooler utanför fönstret – men inte gratis. Tahiti rankas efter Schweiz och Japan som de dyraste turistmålen och vi är bara här fem dagar för att smaka på lyxen.
December och januari är årets regnigaste månader. Lätt regn, men lite sol ändå. Vad gör det när det är behagliga +28 och man ändå bara tänker plaska runt lite i poolerna, luta sig tillbaks i vilstolen med en bok, slumra till lite och drömma om snö och kyla i Sverige…
Jag (BÅT) som är och badar har lagt beslag på en vilstol under ett av parasollen invid poolen. Medan jag plaskar runt i vattnet börjar en dam att bulla upp sina och väninnans grejer på den andra solstolen under ’mitt’ parasoll. De flyttar sina grejor från ett annat parasoll, närmare poolen, så jag undrar om jag kan ta det istället för att vi alla trängs under samma? ”Ja, men dom där människorna bredvid pratar oupphörligen” säger damen med en tydlig fransk accent. Jag flyttar och damen hämtar sina kvarvarande grejor bredvid de pladdrande amerikanskorna, till vilka hon säger: ”we are moving to our French fiends”. ”To your French fries??” fnissar de amerikanska damerna och pladdrar vidare. Jag simmar en en vända till i poolen. Ingen fransk-amerikansk kärlek där.
Bilder: från poolside.

20130117-175228.jpg

20130117-175250.jpg

20130117-175315.jpg

20130117-175342.jpg

20130117-175405.jpg

Torsdagen17 jan – onsdag 16 jan. Resan bakåt i tiden.

Ah äntligen – en dag yngre och vackrare! Vi lämnar ett regnigt Auckland på eftermiddagen den 17e och kommer till Tahiti på kvällen, mörkt men 27grader. Vi möttes av halvnakna män som tog hand om vårt bagage. Skulle va i Stockholm. Inga ölmagar över handduken runt höfterna här inte.
Halv tolv sitter vi i mörkret på balkongen och lyssnar på grodor och fåglar vid lagunen 10 meter bort. Ska bli spännande att se det hela när det blir ljust. Surfare ska det vara gott om. De är inte de första. Vi läste på planet hit att Kapten James King på HMS Discovery 1778 skrev i fartygets loggbok om polynesiska surfare, män, kvinnor och barn. År 1821 så förbjöd kristna missionärer surfning för att de ansåg det vara både omoraliskt (mer eller mindre nakna vildar) och slöseri med tid. Hiram Bingham, en av de Kalvinistiska missionärerna skrev i sin dagbok: ”Kan dessa vara mänskliga varelser?” Imorgon får vi se om det är mänskliga varelser.
Bilder: Två bilder från 1800-talet fotade ur tidning, därav bildkvalitén.

20130117-233613.jpg

20130117-233629.jpg