Söndag 20 sept. Himmelska fridens torg, Den förbjudna staden och tåg till Xian.

P1020169.JPGDagen börjar på Himmelska fidens torg, scenen även för annat än fridsamma protester som ni kanske minns för ett antal år sedan då en beskedligt demokratisk rörelse slogs ner brutalt. Här stod också ordförande Mao och hans revolutionärer när Folkrepubliken Kina utropades 1949, efter en lång och blodig kamp mot Chang Kai Check och hans Kuomintang som fördrevs till Formosa där de bildade sin egen republik.
Efter lite fotografering fortsatte vi in i den ”Förbjudna staden” där kejsarna och deras statsförvaltning höll till. Den södra delen var där man skötte administrationen och där kejsaren tog emot ministrar och utländska sändebud. Den norra delen var kejsarens bostadskvarter där han bodde med sin hustru, sina bihustrur och konkubiner. Bihustrurna var ett slags representanter för olika provinser som kejsaren tagit emot för att stärka alliansen med olika provinser. Konkubinerna var till för att säkra att åtminstone någon av alla söner som föddes kunde bli en duglig regent. Det var alltså inte så att den äldste sonen automatiskt utsågs till kejsare.
Peking var huvudstad första gången på 1200-talet under mongolerna men övergavs som sådan. År 1421 återinvigdes Peking som huvudstad av Mingdynastin efter att under 15 år byggt upp kejsarpalatset i den ”Förbjudna staden” där platsen sägs ha sammanlagt 9999 rum. 10000 är ett gudomligt tal och kejsaren som är utvald av gudarna kan ju inte ha lika många rum som gudarna, men nästan.
På kvällen satte vi oss på nattåget till Xian.

Fler bilder när vi kommer hem.

Lördag 19 sept. Den stora muren och kejsarens sommarpalats

imageI dikten är muren 10000 li lång, dvs ca 500 mil, men i verkligheten ca 350 mil vilket är imponerande nog. I en del böcker är muren hela 650 mil lång, men skillnaden lär bero på om man räknar alla förgreningar eller ej. De första delarna byggdes för ca 2000 år sedan, då mest som jordvallar och de mer murdelar som vi ser i turistbroschyrer och där vi idag i gassande solsken klättrade några hundra meter uppför ett berg, kom till först på 1600-talet. Då hade man vid Mingkejsarens hov debatterat i 20 år om man skulle försöka blidka mongolerna, som var hotet, med att öppna handelsförbindelser eller om man skulle försöka besegra dom militärt, en gång för alla. Kompromissen blev en mur. Det är i alla händelser ett gigantiskt och imponerande byggnadsverk, som trots sin storhet inte alls kan ses från rymden, en myt som spreds redan innan människan skjutit upp satelliter och astronauter i rymden.Kejsarens sommarpalats i norra delen av Peking är enorm parkanläggning med en stor sjö och ett myller av byggnader. Det var Mansju-kejsaren, som avlöste Mingdynastin i mitten av 1700-talet som började bygga palatsen och parken för att få lite svalka under de heta sommardagarna.
Den näst sista kejsaren änka som bodde stor del av året i palatset, lät bygga en 700 meter taktäckt gång av trä längs stranden på sjön så hon kunde promenera där i skydd för solen. Den täckta gången är fylld av bilder i taket, med illustrationer till känd kinesisk litteratur och måste väl vara ett av de längre konstverken i världen.
Den siste änkekejsaren bodde också här de sista åren av sitt liv i början på 1900-talet. Hon var den som undertecknade avtalet med upprorsmakarna mot kejsaren, som avslutade Kinas tid som kejsardöme och ledde till republik. Den siste kejsaren var vid den tiden, 1911, bara en liten parvel utan förmåga att fatta några, för staten Kina viktiga beslut. Den siste kejsaren levde sedan som en civilist bland andra till sent 1900-tal. Se gärna filmen ”Den siste kejsaren” som handlar om tiden för den första revolutionen då kejsardömet avskaffades, liksom om tiden för kommunisternas matövertagande 1949.
P1020130.JPG
Kvällen rundade vi av med några brottstycken ur olika Pekingoperor med sin säregna sång, dans och skådespel i fantasifull kostymering.

Bilder kommer när internet funkar bra, senast när vi är åter i Sverige.

Fredag 18 sept. Kommer till Peking

Efter en mer eller mindre sömnlös ”natt” landar vi i Peking kl 6.30 på morgonen. Klockan är då bara 00.30 i Sverige så dygnet är lite skruvat.
Så småningom, sniglar sig bussen i den täta morgontrafiken mot centrum och vägen är kantad av nya höga hus, kontor och bostäder, många i djärv arkitektur. Kan vara vilken storstad som helst.
Första anhalt är Himmelens Tempel som är en nästan 600 år gammal skapelse. Ett stort område, en park som sträcker sig några kilometer i syd-nordlig riktning, men stora torg och några mindre tempel, varav de två viktigaste byggda på konstgjorda plattformar i tre steg, med nio trappsteg till varje nivå. Nio är ett heligt tal.
Aldrig har jag sett så många människor med selfipinnar som fotar sig och sina kompisar i olika positioner. Bröllopsfotografering pågår också framför en av byggnaderna.
Senare ute på stan blir vi varse att trafiken inte är att leka med för gående. Grönt för fotgängarna vid reglerade övergångsställen, betyder bara att man måste se upp för bilar som skall svänga höger då de som svänger höger inte behöver bry sig om stoppsignalen. Dessutom finns här väldigt många elmopeder och cyklar, vilket är bra för miljön. Men elmopederna kommer ljudlöst och eftersom fotgängarna står längst ned på rangskalan, så gäller det att ha ögonen även i nacken.
image

image

image
Fler bilder när vi kommer hem.