Torsd 1 okt. I 430 knyck genom Shanghai på nationaldagen.

Sista dagen i Kina passar vi på att testa Shanghais tunnelbana som lär vara världens längsta. Snyggt, rent, toppenmodernt. Målet är stationen där vi kan växla till Maglev-tåget, som går från city till flygplatsen. Tåget, som är det enda i sitt slag i världen, har inga hjul utan svävar ovanför rälsen med hjälp av magneter. Topphastigheten är 431 km/tim och tillryggalägger tre mil på 8 minuter, mer än dubbelt så fort som Arlanda express. En resa för tågnördar.
En bit från hotellet ligger ett område som heter The Cool Docks, som är en del ombyggda lagerlokalen, med butiker och restauranger. Det är mysigt men litet, men har potential att utvecklas till något riktigt trendigt i framtiden.
Gamla stan med sin ursprungsbebyggelse, trånga gränder med hantverkare och småverkstäder, gatorna fulla med butiker och shoppare. För här tycks Shanghaiborna utöva sin favoritsport, shopping, på nationaldagen. Ute i vimlet ser man mycket lite eller inget av nationaldagen alls.
Kvällens rundvandring på Nankinggatan, som är stans stora gå- och shoppinggata, med alla de välkända varumärkena och en del för oss okända, bekräftar bara bilder av att (ögon)shopping är en ”nationalsport”. En sak som skiljer folkmassan som strömmar fram här, mot en svensk dito, en festivalvecka i tex Stockholm, är att den Kinesiska publiken är spik nykter och att inte ett öltält är i sikte så långt ögat kan nå. Ändå finns festivalstämningen där och folk verkar trivas.
Snipp snap snut, så var även denna resa slut.
image
image
image
image

Onsd 30 sept. Shanghai

Shanghai var på 700-talet en fiskeby. Idag har fiskebyn växt till en jättestad me 17 miljoner (mantalsskrivna) invånare. Man tror att det finns ytterligare 3-4 miljoner innevånare i staden som inte är registrerade officiellt. Stan har 20.000 byggnader på över 20 våningar och 1.000 på över 30 våningar. Den högsta byggnaden är Shanghai Tower på 632 m. Vi besökte den lägre Jinmao Tower på 428 meter. Vi kom upp till 88 våningen och 340 meter med skaplig utsikt över floden och omgivningarna.
Det finns rester av äldre traditionell bebyggelse att beskåda i centrum, även om höghusen helt dominerar. Sjöfart och industri är helt dominerande i staden och via floden och kanalsystemen som grenar ut sig härifrån han man i princip nå en tredjedel av Kinas befolkning. Så det är en central nyckelstad.
På kvällen besökte vi den mest gastkramande akrobatshow vi någonsin sett. Showen var inte bara gastkramande utan vacert förpackad och presenterad, med vad som måste vara några av världens främsta akrobatiknummer av skiftande form och formar. Man fick naturligtvis inte filma eller fota under föreställningen, men bilder kan man se på deras hemsida http://www.era-shanghai.com/era/en/photos/
image

image

image

image

Tisd 29 sept. ”Där uppe finns himmelen. Här nere finns Wuzhen och Suzhou”

Citatet i rubriken är ett gammalt Kinesiskt talesätt och beskriver städernas skönhet. Suzhou beskrevs också som ”landet som flödar av ris och fisk” inte ”mjölk och honung” som i vår mytologi. Staden är omgiven av ett kanalsystem och utanför den gamla ringmuren som som omgav staden löper en vallgrav så bred att det även idag får plats stora pråmar på den. Den vallgraven står i förbindelse med kanalsystemet och användes förr för att frakta in varor till staden.
Suzhou grundades för ca 2500 år sedan och var då huvudstad i riket Wu.
I Panmen-parken finns den gammala Rulguangpagoden vars allra tidigaste spår sträcker sig 1700 år bakåt i tiden. Sitt nuvarande utseende fick den 1186, vilket känns hisnande om man tänker på vilket slags lämningar det finns i Sverige från 1100-talet. Parken är i sig en egen skönhetsupplevelse där man från en del av den kvarvarande ringmuren ser några av de gamla broarna som gick över stadens kanaler.
För att styra det gamla Kina tillämpade landets ämbetsmän Konfucius läror. När de drog sig tillbaks från ett aktivt liv var det istället Daoismen som förespråkade ett enkelt liv i harmoni med naturen, där man, i sin designade trädgård, skulle filosofera och föra lärda samtal med likasinnade. Sinnebilden för enkelhet var fiskaren. Med det som förebild skapade man små privata villaträdgårdar som skulle innehålla vatten, vild natur och byggnader. Dammen i trädgården skall vara designad så man får intryck av att den inte tar slut, vilket man åstadkommer genom dess oregelbundna form och genom att låta en del avslut försvinna in under en bro eller ett hus. Träd och skulpterade klippformationer bidrar också till att trädgården ser större ut än den är. Muren till grannens tomt kan med fördel vara genombruten så att gästerna luras att tro att husen där tillhör den egna tomten. Den trädgård vi besökte kallas Nätmästarens (Fiskarens) trädgård för att anspela på det enkla livet, men har också namnet De tiotusen bokbandens trädgård, för att vi skall förstå att det här bott en lärd man. Vackert var det.
I Suzhou finns också en betydande silkesproduktion och den fabrik vi besökte startades på 1800-talet av en japan. Silke produceras av kokonger från silkesfjärilens larver. En kokong innehåller ca 1000 meter tråd, så tunn att jag har svårt att se den. I fabriken följde vi produktionen från att man matade larverna med mullbärsträdens blad, förpuppningen, skållningen av puppan, hur man hittar trådändan, spolar upp silkestråden som till sist hamnar i vävstolen. Vävstolarna här producerade ca fem meter fint silkestyg var per dag. Det finns säkert modernare grejer med högre hastighet.
image

image

image

image

image

Månd 28 sept. Wuzhen och Suzhou

På vägen mot Suzhou stannar vi till i Wuzhen som är en liten traditionell stad genomkorsad av kanaler som man fraktade och fraktar alla förnödenheter på. Som ett Minivenedig men med låg bebyggelse. Staden har inte mer 12000 fastboende och de resterande 50000 är folk från Shanghai och andra städer som köpt lägenheter som fritidsboende. Den gamla stadskärnan rymmer idag ganska få fastboende och de flesta byggnaderna har förvandlats till souvenirshoppar och restauranger samt en och annan hantverksbod. Dock charmigt. Kanalerna i staden står i förbindelse med andra kanaler och den sk Kejsarkanalen som sträcker sig nästan fram till Peking. Det här var en gån livsviktiga transportleder i Mittens rike.
Bonus här var en uppvisning av en kille som klättrade upp i en 10 meter hög bambustång. Stången böjde sig i sina smalare del ut över kanalen och där gjorde killen diverse akrobatiska konster. Såg livsfarligt ut.
Framme i Suzhou hann vi med en kort sightseeing i cykelrickshaw in i de äldre kvarteren och en liten promenad i en park där folk (spontan)dansade pardans och solo till musik från ett par högt uppskruvade högtalare. I andra hörn av parken sjöng och spelade små grupper och underhöll den som passerade. Inget man direkt ser i Tantolunden eller Humlegården.
Ett litet drama i en bankomat hann vi också uppleva. Vår kompis Larsan skulle ta ut pengar, så vi stegade in på Bank of Chinas pampiga kontor i Suzhou. Efter några misslyckade försök verkade det hela funka, med den lokala personalens hjälp. Kvitto på uttaget erhålls, kortet returneras och maskinen börjar räkna upp pengar. Då, botar bankomaten om och meddela r att ”vänta medan jag startar om”. Inga pengar, men ett kvitto på att ett uttag gjorts. Nu utbryter en del palaver när Larsan skall försöka kommunicera det inträffade till bakpersonalen, där bara en pratar engelska, men på en nivå som är strax under den vårt nioåriga barnbarn presterar. En timme senare, efter bla ett telefonsamtal till kortutställaren i Sverige, kan vi konstatera att en pengar först dragits, men sedan återbördats. Så tekniken fungerade och märkte att pengar aldrig lämnade bankomaten. Det var en timmes nagelbitare.
image

image

image

image

Söndag 27 sept. Buddhapark och månfest.

Detta är en gammal kulturstad som håller på att drunkna i det moderna och rika Kina. Helt klart är att Hangzhou är en rik och välmående stad, nästan av västeuropeiskt snitt så långt vi kan se. Här finns alla de dyra bilmärkena, alla de kända varumärkena, inklusive HM, Zara, McDonalds, KFC, Starbucks och människorna ser välnärda, friska och ”storstadsmässiga” ut, surfar på sina smartphones och underhåller sina barn med något spel på en ”padda”. Det lär vara så att det här ute vid kusten finns många välmående miljonstäder framför allt genom att man koncentrerat industrin till kustlandskapen medan inlandet, i det avseendet släpar efter. Visste jag inte att jag är i Hangzhou så skulle det lika gärna kunna vara Hongkong eller Singapore. Kulturstad. Ja här finns en gammal stadsbebyggelse som numer är lika spännande som att gå runt i Gamla Stan, Sthlm, en stor sjö omgiven av en promenadvänlig park som ett populärt rekreatzionsområde på söndagen. Hangzhou har också en stor Buddhapark där det finns ett åttiotal Buddhas inhuggna i klippväggarna, samt ett antal tempel med förgyllda jättebuddhas. Det märkligaste av templen innehöll 500 Buddhistiska helgon i olika poser. Det känns unerligt att se människorna i denna sekulära stat ge offergåvor och be i templen. Och det var inte några enstaka människor som bad utan ganska många. Kuriosa är att Marco Polo besökte Hangzhou på 1200–talet under sina resor i Kina. På ett teplantage i stadens utkant, fick vi lära oss allt om det gröna teets helande gåvor: det renar lever och njurar, bränner dåligt kolesterol, hjälper till med matsmältningen, förbättrar immunförsvaret, tar bort finnar och påsar under ögonen och ger dig slät och ungdomlig hy. Men det är skillnad på grönt te och grönt te. Bäst är det gröna te som plockas av toppskotten på tebusken under våren. Ju ljusare tebladen är desto bättre och då handlar det om färska gröna blad, inte torkade gröna teblad. De färska bladen kan man med fördel frysa så håller de kvar sina undergörande antioxidanter mycket längre än om de ligger kvar i teburken i rumsvärmen. Idag, då det är fullmåne, firar Kineserna också Måndagen. Man ägnar sig åt favoritsporten shopping och går ut med hela familjen och äter på restaurang, vilket gjorde att vi tom hade svårt att hitta en resturang i närheten av hotellet, med lediga bord. Men kvällen var varm och behaglig för en liten promenad. Till kvällen kommer hotellpersonalen och bjuder på speciella Månkakor, en liten stabbig honungsmuffins som vi sköljer ned med lite grönt te.
image
image
image
image

Lördag 26 sept. På resa till Hangzhou

Vi reser från Yangshuo till Guilin och flygplatsen och fastnar i en trafikinfakt vid infarten till Guilin och sniglar oss på dryga en och en halv timme några hundra meter förbi ett vägarbete innan det släpper igen.
Det är många bilar på vägarna, gamla som nya, en hel del tung trafik av äldre modell som tampas med småtraktoret och motorcyklar. Trafikdisciplinen, när det kör ihop sig är inte den bästa och många försöker sina egna kreativa lösningar vilket inte underlättar. Ett mått på lycka och framgång är att skaffa bil så det lär inte bli bättre även om man kan se att många nya vägbyggen pågår.
Inrikesflyget här är väldigt välorganiserat och vi har bara sett nya flygplan av typ Airbus och Boeing, inga gamla ryska rishögar. Flygplatserna har varit moderna ned layout och organisation som på vilken annan flygplats som helst i världen. Skillnaden mot Arlanda har varit att incheckningsköerna har varit korta och flutit bra trots mängden människor.
Vi hann inte se något av staden Hangzhou före mörkrets inbrott, men förhandsinfo säger att staden är en del av ”det kulturella Kina” och på 11-1200-talet var huvudstad i Södra Song. Nu har staden ca 13 millioner innevånare och nybyggen av 20-25-våningshus med lägenheter bara sprutar upp ur marken, precis som i de andra städerna vi besökt. Från stadsgränsen och in till centrum såg vi, längs bara den vägen 30-40 byggen i slutfas, vilket betyder ca 3-4000 nya lägenheter. Hur många är då på gång på andra håll runt staden?
Imorgon vet vi om staden är så vacker som det sägs: däruppe är himmelen. Där nere är Hangzhou.
Dagens bild blir på kartongen med gasmask vi hittade i hotellrummets garderob. Att använda vi ev brand eller?
image

Fredag den 25 sept. På flodfärd och grottklättring.

imageDagen inledde vi med en båtfärd på floden Li. Det är en hisnande vacker natur, med de toppiga bergen som fond och floden som slingrar fram däremellan. När man viker runt en av flodkrökarna ser man framför sig samma motiv som pryder baksidan av 20-yuansedeln. Åtminstone påstår båtens skeppare det och likheten är stor, med en mindre avvikelse på ena kanten som kan vara konstnärens egen tolkning av vyn.
Området kring Yangshuo är fullt med stora kalkstensgrottor, närmare ett hundratal. Flera av dom är gigantiska och många är ännu outforskade. Vi passade på att besöka en av dessa, Silvergrottan, där vi som turister fick gå en dryga tvåkilometer lång slinga där stalaktiter som hänger från taket och stalagmit som står på marken kantade vägen genom mäktiga salar och trängre gångar. Välordnat och snyggt belyst. Den största grotta vi någonsin besökt.

Silvergrottan har fått sitt namn av en hel vägg med stalaktiter som i rätt belysning ser ut att vara gjord av silver. Har man besökt grottan kan man, enligt lokal folksägen vara säker på att vara ekonomiskt oberoende resten av livet. Så hoppas det stämmer.

imageStrax utanför grottöppningen stod också en grupp på tjugo eller fler meterhöga röda plast-Buddhor som om man tillbad den skulle bringa lycka och rikedom. Hmm. Det intressanta är att kineserna ofta talar om lycka och rikedom i samma andetag och mer eller mindre sätter likhetstecken mellan dom, medan vi i Sverige gärna hävdar det motsatta.

Torsdag 24 sept. På cykel genom risfälten

I norra delarna av Kina äter man pasta och nudlar som vi äter potatis. Här i söder är det ris som gäller. Så vad passar då bättre än en cykeltur ut bland risfälten. Kicki och jag delar på en tandemcykel. Jag sitter framtill och sköter styret. Kicki baktill med kameran i högsta hugg.
Yangshuo är en långsmal stad som slingrar sig mellan de spetsiga bergen, så avståndet till landsbygden är knappa kilometern.
Första stopp är hos en äldre dam där vi får titta in i hennes hem. Ett mycket enkelt sådant. Ett stenhus i äldre stil, välventilerat på sommaren men dragigt och kallt på vintern när temperaturen ibland kryper under nollstrecket. Enda värmekälla då är ett fyrfat med glödande kol. En, för oss europeer makaber detalj i hemmet, var när hon stolt visade upp sin kista i grovhyvlat trä, som stod uppställd i ett rum. Tydligen är det helt naturligt här att man förbereder sin hädanfärd noga genom att skaffa sig en kista och ha till hands när det är dax. I ”vardagsrummet” hängde en stor bild på ordförande Mao på hedersplats. Vi har sett väldigt få porträtt av honom hittills, men här nere och ute på landsbygden är han fortfarande populär band jordbrukarna eftersom Mao och Röda armen, när det begav sig på 40-talet, gjorde slut på livegenskapen och gav bönderna egen mark att bruka. Cykelturen förde oss genom ett naturskönt landskap, längs en liten flod och sedan in genom små byar där man odlade sina små tegar och hade höns, ankor, grisar och andra husdjur. Det var inga turistbyar utan the real thing.
På kvällen var vi på en enorm, praktiskt taget slutsåld, friluftsteater, som rymmer ca 2500 åskådare. Scenen är en vik av floden Li, där kulissen utgörs av de upplysta bergen i bakgrunden. På scenen, som mest består av strandremsor, viken fylld med stora och mindre flottar, uppträdde en trupp skådespelare och statister, sammanlagt 600 personer, i ett magnifikt sångskådespel, fylld av dramatiska scenväxlingar. Statisterna har rekryterats från fiskebyarna i omgivningen, så det är verkligen lokalt förankrat. Scenen ändrade karaktär med hjälp av belysning och genom att fiskarna på sina flottar flyttade runt, ibland med långa belysta skynken över hela viken eller genom att komma i grupp för att med sång besegra den elake godsägaren, som dessutom försökte röva åt sig dramats hjältinna, den vackra och skönsjungande bondflickan. Ett pekoral i spektakulär och magnifik iscensättning. Regissören bakom dramat lär vara samme man som regisserade Pekings OS-invigning. Här hörs två föreställningar per kväll, alla dagar i veckan, 10 månader om året (två månader regnar det oavbrutet) och publiken utgörs till 95% av kineser från storstäderna i närheten och de på semester från andra provinser.
P1020566.JPG
Fler bilder lägger jag till efter hemkomsten.

 

Onsd den 23 sept. Till Yangshuo för skarvfiske och att äta orm.

P1020455.JPGEn stor del av dagen gick åt att med flyg från Xian till Guilin och sedan med buss till Yangshuo. Värmen antagligen närmare 30 grader och luftfuktigheten 80+ i detta sockertopparnas land. Landskapet består av gammal havsbotten som för någon miljon år sedan pressades upp av kontinentalplattornas rörelse. Sedan har erosionen tagit fart i kalkstenslandskapet och lämnat kvar höga toppiga berg som ni nog alla sett på bild och på kinesiska målningar. Klimatet är subtropiskt och allt är grönt och det växer så det knakar.
Till middagen serverades orm, som smakar som ljust kött i allmänhet, men väl dolt i chili och grönsaker. Som snacks serverades rostat ormskinn också i chili. Ingen kulinarisk 5-poängare men ok. Den kinesiska guiden sa att ”vi äter allt som rör på sig” och menade inte bara grisar och höns, utan även en mängd olika insekter och krälande djur där jag gärna avstår från en hel del.

Skarvfiske är en gammal tradition här i trakten efter mörkrets inbrott, som vi hade möjlighet att se senare på kvällen ute på Lifloden. Fiskaren har tama mellanskarvar som han tar med ut på sin bambuflotte och sedan släpper ut i vattnet. Längst fram på båten sitter en stark lampa som lyser ned i vattnet och lockar till sig fisk. Fiskaren stakar fram sin flotte på floden och skarvarna simmar med och dyker efter fisk. Eftersom de fått en ring kring halsen kan de inte svälja alltför stora fiskar, utan när de får en större fisk i munnen som de inte kan svälja simmar de mot flotten. Där plockas de upp av fiskaren som också tar fisken från skarven. Efter en lyckad kväll med fisk får skarvarna på väg hem fiska fritt utan halsring.

Bilderna kommer efter returen till Sverige

Tisdag 22 sept. Terrakottaarmen

Ja vad säger man. Hur kan man komma på iden att låta tillverka ca 6000 terrakottasoldater och hästar och ryttare i naturlig storlek, alla med individuella ansiktsdrag, som man skall begravas tillsammans med i en flera kvadratkilometer stor grav. Det var i alla fall vad den förste Qin kejsaren gjorde. Armen blev klar först efter hans död och dynastin blev inte så långvarig och fanns bara mellan 621-607 f.Kr. Men storartat och fantastiskt att se var det, the real thing. Inte minst den massverkan det ger när man ser alla rader av soldater.
Det Qindynastin också bidrog med till eftervärlden var att standardisera en mängd saker, tex de kinesiska skrivtecknen och mynten.
P1020363.JPG
Qin ersattes av Handynastin 206 f.Kr-220 e.Kr som det säkert kan sägas mycket om. Det enda jag omnämner här är att det var under den tiden man började kunna tillverka riktigt fina stengodspjäser av kaolin som sedan nådde sin höjdpunkt under Ming.
Fler bilder lägger jag till efter hemkomsten.