Lördag den 10 nov. Lodi Gardens, sista dagen i Delhi

Delhi har en vacker sida. Vi har vandrat runt i Lodi Garden, en stor lummig park med ett flertal gamla tomber över tidigare makthavare. Framför allt en oas att sitta i, jogga runt och flanera i. Efter det lunch på en restaurang som i kvalitet och pris var i klass med området av gated communities och ambassader. Det var inte dumt det heller men framför allt fick vi en trevlig pratstund med Fiona och Philippe, BÅTens gamla kollegor i Kabul som nu är bosatta i Delhi. Imorgon fortsätter vi till Bangkok och hoppas vädret är lika gudomligt som här.
Bilder: Lodi Gardens, lunch med Fiona och Philippe, Metro station. Sista bilden för dagen är ingången till ‘vår’ gränd där endast plåtvägg med Chicken Corners meny skiljer den från den offentliga pissoaren. Pisslukten ligger tung och vi åt INTE på Chicken Corner.

20121110-175126.jpg

20121110-175145.jpg

20121110-175205.jpg

20121110-175230.jpg

20121110-175250.jpg

20121110-175310.jpg

Fredag den 9 nov. Tillbaks till Delhi

Dagen var en transportsträcka, inget mer. Långtradare och lastbilar är vägarnas kungar. Här kör de helst i filen där den snabba trafiken skall gå, i 50 km/tim, gärna två eller tre i bredd under omkörning. Man snirklar ut och in i filerna och omkörningar görs på både i höger och vänsterfil. Personbilarna slinker in och ut i mellanrummen. Trots att vägen är 4-6-filig kommer hastigheten bara undantagsvis upp i 80 km/ tim. Genomsnittshastigheten på vägen från Jaipuhr till Delhi var -50 km/tim. Ju närmare Delhi ju fler långtradare. De är 1000-tals på vägen. De får inte köra in i staden förrän kl 23.00 och alla vill komma så nära som möjligt för att ha ett så bra startläge som möjligt när de släpps in. Delhi saknar som Stockholm en förbifart. Men den byggs nu och kommer att minska trycket på stan. Den som påstår att Stockholm är nära en trafikinfarkt upptäcker snart att Delhi redan har drabbats av hjärtstillestånd och att hjärt-lungmaskinen knappt kan hålla patienten vid liv. Hornsgatan kan slänga sig i väggen. Här finns ‘the real thing’. (Tips: ta 10% av de pengar Sverige satsar på miljöförbättrande åtgärder hemma. Satsa pengarna på stöd till samhälls- och miljöplanering/förbättrande åtgärder i städer som Delhi, så skulle vi få mer effekt av insatsen än de resterande 90 procenten åstadkommer hemma. Ingen nyhet direkt, men…)

Några reflexioner
– Hittills har det fungerat bra med att ha enbart handbagage. Ingen av oss har ännu använt alla kläder utan tre par har cirkulerat på oss och på tvättlinan. Man kan alltså ha lite mindre med sig.
– Flera städer bygger Metro för att kunna klara persontransporterna. Till stora delar går den på betongfundament ovan jord. Man bygger med färdiga moduler och med rent industriella produktionsmetoder. Imponerande effektivt. Metron i Delhi är snabb, tyst, ren och effektiv.
– Vägarna mellan städerna vi besökt har halva vägen varit utmärkta 4-6 filiga vägar med bra vägbanan och i övrigt vanlig landsväg i lika gott skick skick som många svenska riksvägar. Mindre vägar är en annan sak, men det byggs nya motorleder i en rasande fart.
– Vid tätorter och vägkorsningar längs huvudvägarna är det stora bumps som tar ner farten på inkommande trafik. SLs huvudskyddsombud skulle slå på stora larmtrumman och dundra på om ryggskador om vi hade lika kraftiga väggupp hemma. Men effektivt är det.
– Med max en kilometers mellanrum finns ett heligt shrine eller tempel där någon av Hinduismens uppskattningsvis 8 millioner gudar finns att tillbedja.
– Ungefär var tionde mil på de stora vägarna finns vägtullar. Pengarna används till underhåll och till vägförbättringar.
– Indien har gigantiska logistiska utmaningar. Man kan i längden inte fortsätta att försörja landet med varor som transporteras på vägarna. Nationen kommer att kvävas i ett avgasmoln och dra oss med sig.
– En bankomat finns i varje mindre stad. Här går teknikutvecklingen rasande fort.
– Det kryllar av mobilmaster och täckningen är utmärkt
Och mycket mer finns att säga, men det blir vid något annat tillfälle.

Bilder: lastbilar i väntan och i bredd, takåsarna i Delhi från hotellrummet, hotellrummet för 90 kr natten med egen dusch och ett stämningsfullt lysrör, samt Björn-Åke dricker te på en takrestaurang.

20121109-191248.jpg

20121109-191308.jpg

20121109-191355.jpg

20121109-191417.jpg

20121109-191620.jpg

Torsdagen den 8 november, Jaipur

Utanför vårt rum finns en stor terass varm och skön på kvällen. Det finns en annan terass som passar bättre just nu när solen fortfarande gassar. Jodå vi har sett palats idag också. Det första var Wind Palace. Jättetjusigt utifrån – och mer var det inte för det var bara en fasad! Fasaden var till för de kungliga konkurbinerna, där de osedda kunde studera folklivet. Vi fortsatte till Amber Fort högt över stan. Dit upp fick man rida på elefanter om man inte orkade gå – vilket vi orkade. Raja man Singh lät bygga fortet i slutet av 1500-talet. Runt fortet ringlade en mur över bergen och inringade ett stort område som tidigare varit staden. Fortet myllrade av gångar åt alla håll och kanter men saknade den rikedom på sniderier i sten och trä, utskurna figurer och måleri som i de tidigare forten. Det var en bedagad skönhet och förhoppningsvis kommer det att restaureras innan det är för sent. En senare maharadja flyttade ner staden från berget och det är i dag den rosa staden Jaipur.
Dagens överraskning var observatoriet Jantar-Mantar, ett av fem observatorier som Sawai Jai Singh skapade. Maharadja Jan Singh samlade i observatoriet astronomiska instrument 1727-34. Det är sedan 2010 klassat som världsarv vilket är fullständigt förståeligt!
Imorgon bär det av tillbaka till Delhi och 200 mil i Rajasthan är till ända. Det känns som vi varit borta tre veckor så mycket har vi sett och ändå haft vår vila i fågelparken och strosande runt. Inser just att brölopsfesten inte är slut. Det står åtta grabbar och rör i grytor och stora fat över eldar och tallrikar har ställt ut i stora travar. Vi fick reda på att här i stan måste festen sluta 11.30 så ….

Bilderna: Amber Fort, ormtjusare, Wind Palace följt av några gatubilder.

20121108-185624.jpg

20121108-185835.jpg

20121108-185852.jpg

20121108-190130.jpg

20121108-190149.jpg

20121108-190211.jpg

20121108-190401.jpg

20121108-190546.jpg

6-7 november, Ranakpur och Jodhpur

Tisdagen den 6 november 2012, på vägen mot Jodhpur
En sak måste tilläggas om Udaipur. Det är huvudorten för miniatyrmåleri vilket innebar att de fanns i taket på hotellrummet, på murar och hus. Nog om det nu var det färden på små bergsvägar som gällde. Det börjar låta banalt och tjatigt men det var ett fantastiskt landskap! Mitt i ingenstans stannade vi för att titta på
Ranakpur templet från 1400-talet. Utifrån hade det stora likheter med Ankor Vat i Kambodja men det visade sig vara något unikt eget. Palatset är byggt i marmor och olika figurer är skulpterade på de 1444 pelarna i 29 hallar med 80 kupolerna och är helt intakt – fortfarande. Guden som tillbeds är Jain. Det var en upplevelse i klass med Tai Mahal. Om det kommer att klara luftföroreningarna vet ingen.
Landsbygden är vacker men det är hårt slit. I varje by tycktes det renoveras och byggas till vilket är positivt.
En udda naturupplevelse var en by där det hängde hundratals fladdermöss, stora som kråkor, i träden.
Vi sitter nu på terassen utanför vårt rum och ser hur vår middag börjat förberedas. Inget WiFi idag men för 200 spänn natten kan man stå ut.
PS. Kvinnor är de som är hantlangare på byggen och vägprojekt och bär sten, tegel och bruk. DS.

Onsdagen den 7 november 2012, Jodhpur
Mehrangarh fortet byggdes i mitten av 1400-talet och drivs nu av Jodhpurs kungliga familj som turistattraktion. Och en attraktion är det även om det börjar låta tjatigt (sista stora attraktionen besöker vi imorgon). Högt uppe på en klippa 120 meter ovan staden tronar detta gigantiska fort i röd sandsten. Enda jämförelsen jag kan göra är att säga att den är ca10 gånger större än Gripsholms slott och ser ut att växa fram ur klippan under. Ett nästan ointagligt befästningsverk. När vi kommer dit så håller man på att plocka ner dekorationen från festen som var där kvällen/natten innan. Kungen hade fest i slottet – en brakfest får man förmoda när man ser mängden dekoration, lampor, dekorationseldar, musikanläggningar och annat som fraktas bort. Inget han shoppat på Claes Olsson kvällen innan festen direkt. Traktorer kör i skytteltrafik för att få bort allt, så turisterna kan komma fram. Man lär ha flugit in åtta chartrade plan med gäster från all värdens hörn. Smakar det så kostar det. Killen har i alla fall inte blivit fattig av att göra sin borg till turistattraktion och sitt gamla palats till lyxhotell.

Vid en poliskontroll på vägen kollade man om förare och (passagerare hade bilbältet på (!). Jag frågade vår chaufför om det var dryga böter att inte ha bilbälte. Det är dyrt, sa han, men man ger dom 100 Rupier så är det bra. Jaha.
Resten av dagen är rena transportsträckan till Jaipur.
På vårt hotell skall man i kväll ha bröllopsfest – indiskt bröllop med flera hundra gäster. Sov gott?

Det finns ett visst romantiskt skimmer över alla dessa fort, gravpalats och tempel som vi besökt och man kan lätt tro att städerna de ligger i är pittoreska småstäder med romantiska basarer och ett myllrande folkliv i färgsprakande kläder så som de ser ut i turistbroschyrerna och på film. Glöm det. Bara Pushkar är en liten stad som skulle kunna motsvara myten. De andra är sjudande millionstäder med en lätt kaotisk stadsplanering och trafik. Lite halvschabbig affärsgator, ett myller av människor, motorcyklar, tuck-tucks, bilar och lastbilar. För en nykomling från Europa kan (det organiserade) kaoset och kakofonin från trafiken, dammet, skräpet, kossorna, vildhundarna osv, vara störande. Men man vänjer sig snabbt och upptäcker bakom kaoset ett fungerande samhälle – trots att de inte ser ut som vi är vana vid. Det här är normen för säkert 2-3 miljarder människor på klotet. Vårt samhälle är undantaget.

20121108-150309.jpg

20121108-150332.jpg
Ranakpur två bilder

20121108-150549.jpg

20121108-150630.jpg
Sex bilder från Mehrangarh fortet i Jodhpur med rester från festen kvällen innan

20121108-150917.jpg

20121108-150946.jpg

20121108-151015.jpg

20121108-151043.jpg

20121108-151113.jpg

20121108-151135.jpg

20121108-151212.jpg

Måndag den 5 november 2012, Maharana Udai Sing II

Dagen började med ett besök på stadens folklivsmuseum. Scener ur teaterstycken som gestaltar olika historiska eller mytologiska händelser tar ett par rum på museet och vi hade turen att vara där just som man visade några scener ut ett sådan stycke, men som dockteater.

Udaipurs största sevärdhet är utan tvekan Maharana Udai Sing II palats som började byggas på 1500-talet. Det har växt sedan dess och är nu Raijastans största palats där den nuvarande Maharadjan bor kvar i en flygel och en annan del förvandlats till hotell (Kanske vår knug kunde nappa på iden att göra om en del av slottet till lyxhotell för att dryga ut apanaget?). Den del som visas för turister är ändå gigantisk och fylld med miniatyrmålares bilder av viktiga och oviktiga händelser från 1500-tal till nutid. Mycket annan prakt, glitter och guld såklart. 244 meter långt, 30 meter högt, med ett sammelsurium av tillbyggnader och 11 småpalats inne i palatset. Palatset blickar ut över Picholasjön där ännu ett av Maharadjans palats ligger (numer lyxhotell). Sjön är för övrigt konstgjord och skapades genom att man dämde av några utlopp och dränkte byn som gett namn åt sjön. Schyst utsikt blev det i alla fall från palatset.

20121105-174255.jpg

20121105-174350.jpg

20121105-174421.jpg

20121105-174439.jpg
Turbanerna i Raijastan har olika färger. Varje färg representerar en kast.

Aloo paratha är som ett litet stekt pitabröd med potatis och lök. Väldigt bra lunchmat.

Hotellen är billiga och bra. Ett bra dubbelrum med eget badrum, WiFi av hygglig kvalitet, samt frukost, lunch och middag (med varsitt glas lokalt vin kostade oss 542 kr. Nästa hotell med samma standard och måltider, 362kr och hotellet i Pushkar med fri WiFi och frukost, 180kr/dygnet utan bedbugs osv.

Söndag 4 november 2012, mot Udaipur.

Så var vi på väg igen mot Udaipur. Ett snabbt stopp utanför ett litet palats i Ajvar. Det är värt ett besök sa vår chaffis Yogesh. Det var en oansenlig entre där vi betalade 2,50 kr, klev över ett par skurtrasor och uppför branta trappor. Vad vi fick se går inte att beskriva. Ni kan se en liten bit av det på en av bilderna. Det var som ett stort fantasilandskap i guld. Det stod inget namn på palatset och Yogesh hade aldrig hört något. Templet tillhör en variant av Hinduismen.
Trettio mil i ett föränderligt landskap med stengärdsgårdar och småtegar, småbyar med sitt lugna liv byttes av med tungt lastade lastbilar och mindre städer med sina basarer och högljudda trafik. Vi slogs av att det var betydligt mindre skräpigt både i basarer och vägkanter och nybyggen och restaureringar vanligare än vi såg i Delhi. Nu är Delhi vidsträckt och vi har inte sett hälften av stan så…
Det var säkert på en två mil lång sträcka där lastbilarna var fullastade av stora marmorblock. Utmed vägen låg marmorbrotten sida vid sida. Konstigt nog fanns inte något stendamm i luften. Kanske berodde det på att det var söndag, kanske har de konstruerat rejäla doningar som kan ta vara på allt slipdamm som måste bli.
Framme i Udaipur hade Yogesh lovat visa oss miniatyrmålning. Där bröt vi vårt löfte att inte handla något bara uppleva på plats (bild på miniatyren vi köpte, på foto från målarkooperativets broschyr). Vilket hantverk! Imorgon ska vi kolla mattillverkning….

20121104-211313.jpg

20121104-211429.jpg

20121104-211520.jpg

Lördag den 3 nov 2012, i Pushkar

Pushkar är en liten stad runt en sjö. På ena sidan går en lokal variant av Västerlånggatan fylld med småbutiker och geschäft. Längs gatan driver ett myller av människor och kossor samt en och annan gris och kamel. Västerländska turister – en del övervintrade hippies som rökt på ordentligt och sett sina bästa dagar och en del yngre varianter i vardande, Indier som skall besöka något av stans många tempel blandad med lokalbefolkningen och en arme av professionella tiggare, gärna i skepnaden av en ‘helig’ man. En av tiggarna som fick 10 Rupees tyckte han skulle ha 50… Grönsakshandlarna får hålla i sina varor när stans kossor lunkar fram och letar mat. Nere vid sjön finns badplatser där pilgrimerna skall svalka sig i det heliga vattnet. Pilgrimer som badar får inte fotograferas, men vi kan inte låta bli att visa bilden på ett av vykorten vi hittade i en bunt färdigfrankerade dito. En av er läsare av detta kommer att få kortet som en överraskning i brevlådan.
Folk är fattiga, men ändå spenderas, vad vi kan se, en förmögenhet på att underhålla helgedomar, beläten och på att köpa offergåvor som sedan konsumeras av apor, duvor och råttor. Beläten är ordet och dessutom ser de plastiga och kitchiga ut och är svåra att associera med kristna avbilder på helgon. En hindu skulle antagligen ha en motsvarande kommentar om de mer sparsmakade statyerna och bilderna i våra kyrkor.
En av gatorna skall få ny beläggning och man lägger på ett bärlager av grovsingel. Inga lastmaskiner som kör ut singlet, men kvinnor som bär ut fat för fat. Antagligen ett lokalt Fas 3-initiativ, eftersom vi på andra håll sett en maskinpark som inte står ett svenskt motorvägsbygge efter.

20121103-163453.jpg
Vykortet av badande pilgrimer som någon kanske får…

20121103-163733.jpg
En av de plastiga hindugudarna
och sist men inte minst en kvinnlig vägarbetare

20121103-164015.jpg

Fredagen den 2 november, På väg till Pushkar

I morse lämnade vi Ganga Ratan ett hotell som kan rekommenderas när ni vill koppla av som bird lovers. Dagen blev en vilodag i bil. Med annan chaffis kanske det varit jobbigt med trafiken men nu var det bara att kolla byar och städer utanför fönstret. En lång sträcka såg vi tegelbruk på tegelbruk. Skönt att de inte eldade just idag. Smogen är ändå tillräcklig för att man ska fundera på om starren slagit till. Konstigt var att det bitvis var förhållandevis lite trafik. En annan sak var att det inte var massor av folk och framför allt barn. Förhoppningsvis tyder det på att barn går i skolan och inte rusar runt i vägkanten eller passar djuren. En lunchpaus på vägkrogen med fyllda pannkakor i trädgården kantad med muralmålningar med den härligaste kitch. En lång sträcka hade stenhuggerier med allsköns tjusiga tempel och djur att ha i trädgården. Stendammslungorna bara väntar… Det börjar synas berg och vi lämnar strax slättlandet och breda fina vägar för en slingrig smal väg upp i bergen. Husen är annorlunda och ligger tätt intill vägen. Sedan utför till en sjö som heter Lake Pushkar. Där sitter vi nu på ett trevligt hotell Ramkuti House där värden berättade att han säkert haft flera hundra svenskar som ridit kamel och varit ute i byarna runt om som volontärer. Vi tror det är någon typ av volontärorganisation som skickar folk hit. Efter en promenad ner till sjön för att beskåda solnedgången såg vi att majoriteten turister på något sätt hade dragning till yoga, någon typ av massage eller hinduism i allmänhet just nu i alla fall.
Pushkar, hinduernas Mecca ligger intill en helig sjö och är också känd för sin årliga kamelmarknad som drar ett par hundra tusen besökare och kanske 50 000 boskap.
Enligt legenden så föll en lotusblomma ur Brahmas hand ner i sjön och är nu skälet till att ingen pilgrimsresa blir komplett utan ett dopp i sjöns nu heliga vatten. Vi laddar med badkläder för morgondagen – eller kanske inte.
Hinduismens heliga böcker är fyra och kallas Vedorna. Genom reinkarnation skall människan uppnå befrielsen -Moksha. Som i många andra religioner kan du påverka ditt öde genom att göra gott. Judendom, Islam och Kristendom talar om en gud, punkt. Hinduismen har ett oräkneligt antal varav några är Ardhanarishvara, Brahma, Durga, Ganesha, Hanuman, Kali, Krishna, Lakshmi, Parvati, Radha, Saraswati, Shiva, Vishnu osv, alla med lite olika uppdrag och agenda.

20121102-204314.jpg

20121102-204355.jpg
Bilderna är lunchrestaurangen från utsidan och insidan med Kicki flankerad av härligt kichiga muralmålningar.

Onsdag 31 okt- torsdag 1 okt

Onsdagen den 31 oktober, på resa till Agra.
Vad är luftföroreningarna på Hornsgatan? Luften i Stockholms innerstads mest trafikerade gator är mer att likna vid ren fjälluft jämfört med det vi upplever här. I Delhi låg smoggen tung och solen tränger aldrig riktigt igenom diset. Under dagens färd mot Agra trodde vi att vi skulle få uppleva den rena lantluften, men tji. Det var mer eller mindre av samma smogg hela vägen ner och Agra känns ännu mer trafikerad än Delhi.
Trafiken är tät. Bilar, lastbilar, motorcyklar, tuck-tucks, cyklar och rickshaw om vart annat, kryddat med fotgängare och en och annan kossa.
Frukost åt vi vid en vägkrog av det enklare slaget. En pitabrödliknande sak fylld med potatis, lök och koriander och te. Gott.
På vägen ett par imponerande monument över gången tid. Mest imponerade mogulkejsaren Akbars gravmonument Sikandra, i utkanten av Agra. En gigantisk anläggning . Mogulkejsarna var muslimer och härskade över den Indiska kontinenten som även inkluderade dagens Pakistan, Afghanistan, Bangladesh och Burma. Kejsarna var tydligen ganska toleranta med dåtidens mått och kanske även dagens mått och tillät alla andra religioner att blomstra vid sidan om islam.
Om vi nu tyckte att denna tomb var det mest imponerande monumentet under resan till Agra blev vi ännu mer imponerade av det stora fortet i Agra, en stad i staden med en 2,5 km lång mur, ungefär lika lång som runt Dubrovnik i Kroatien. I fortet fanns på 1500-talet den berömda diamanten Ko-i-Nor, som fanns kvar till fortet så långt senare erövrades. Diamanten dyker så småningom, helt magiskt upp i filmen Den Rosa Pantern där kommissarie Cloussou jagar en sentida tjuv av ädelstenen.
Fortet kryllade av apor som ser ut som en mindre variant av babianer och man tror att man är i en scen av Djungelboken.
I morgon bitti, vid soluppgången skall vi bli ännu mer imponerade av Tai Mahal (och sedan har vi 10 ställen till att bli imponerade av de närmaste dagarna i Rajastan: Puskhar, Udaipur, Jodhupur, Jaipur mm. Närmast efter Agra vi dock besöka Fatepursikri som var mogulkejsaren Akbars huvudstad samt en fågelpark. Det är ett späckat schema och det gäller att skriva några rader om dan för att inte glömma bort och blanda ihop all i en enda röra.
Hotellet i Agra är ett rätt normalt hotell, inget backpackerhotell. Standard som ett ordinärt Scandic men halva priset. Käket gott, men akta er för Indiskt vin. Spännande erfarenhet, men passade inte våra smaklökar.
Bilderna på Akbars tomb och fortet i Agra

Torsdagen den 1 november, Tai Mahal och kjesar Akbars huvudstad
Upp 6.30 och iväg så vi är på plats kl sju när solen stiger upp. Tai Mahal var ungefär så magiskt som man kan förvänta sig. Otroligt vacker i sin vita marmor och alla intrikata steninlägg som bildar olika mönster på olika ställen i fasaden. Inläggen är gjorda av olika halvädelstenar som carneol, lasuli lapis, jade mm. Vi var till en liten hantverkare som gjorde bord mm i vit marmor med samma typ av halvädelsteninlägg som man gjort i Tai Mahal. Det är bara gravmonumentet i mitten av anläggningen som är gjord av vit marmor. Flyglarna, en i vardera vädersträck är gjorda i en brun sten som alla de andra tomberna vi besökt.
Det var lite svårt att få bra foton eftersom smogen är så tät att när du kommer på lagom fotoavstånd så ser hela motivet lite beslöjat ut.
Vi känner oss lite som de där Amerikanska turisterna som avverkar åtta europeiska huvudstäder och midnattssolen på tre dagar när vi rusar in i kejsar Akbars gamla huvudstad med en magnifik moské och hans lika magnifika palats. Staden byggdes av Akbar som var barnlös efter att alla hans barn dött i späd ålder. Han hade konsulterat en spåman i trakten av Sikri Spåmannen spådde att han skulle få tre söner och eftersom han fick det så byggde han en ny huvudstad i Sikri som tog fjorton år att bygga men endast användes i fyra år.
Indien har fantastisk många praktbyggnader av historiskt intresse att visa upp och vi är inte färdiga… Är vi här 12 dagar så känns det nästan som en skyldighet att passa på att se så mycket vi kan. Slappa kan vi göra i Thailand, på Bali och några andra ställen.
För att smälta alla historiska intryck så avslutade vi dagen i ett naturreservat och fågelpark, Keoladeo National Park, maharadjans gamla jaktmarker. Mycket fåglar i det fria. Näktergalar, påfåglar, fasaner, papegojor, storkar i mängder och olika utföranden som häckade i träden tillsammans med hägrar och något som liknade skarvar med flera sorter. Därtill kom schakal, två sorters antiloper varav en sort stor som en mindre älg, och vildsvin. Någon tiger fanns dock inte i reservatet.

20121101-144753.jpg

20121101-144820.jpg

20121101-181730.jpg
Morgondagen blir mest en transportsträcka till Pushkar i Raiastan som är en viktig vallfartsort för Hinduer och som man som hindu helst skall besöka en gång i livet.