Söndag en 17 feb 2013. Lämnar Rio

Idag upphörde sommartiden (light saving time)i Brasilien och man gick över till vintertid. Ute är det dock lika hett. Eftersom vi i kväll lämnar Rio och åker till Miami så har vi bestämt oss för en begränsad målsättning idag: undvik att bli genomsvettig. Så vi kommer inte jogga längs beachen eller ligga på stranden och pressa.
Vill ni se lite action från Rio så kan nu ju titta på James Bondfilmen Moonraker där skurken Drax skickat ut lönnmördaren Hajen som attackerar Bond och Dr Goodhead i linbanan upp till Sockertoppen.
På eftermiddagen drar vi oss till flygplatsen, checkar in så fort incheckningen börjar och bänkar oss i Diner Clubs lounge. Till skillnad från loungen på Bali så lekte inga kackerlackor på golvet utan vi kan slappna av med lite tilltugg och drickbart.
Bild: vi väntar i loungen.

20130217-185523.jpg

Lördagen den 16 feb 2013. Turist i en favela

I Rio har vi ätit de flesta måltiderna på någon av uteserveringarna längs Copacabana. Lite turistigt, inte gourmé men ok. Slående är att alla servitörer verkar vara män +55. Inga ungdomar som hemma. Många av gubbarna ser ut att ha slitit hårt, haltar lite och ser ut att behöva en höft operation, men det är fart på dom och stämningen god.
Idag åkte vi till en favela och guidades runt. En favela är en slags kåkstad. De flesta skall man undvika att besöka om man inte har med sig en person från området som garanterar ens säkerhet. I den här favelan bor 250-300 000 människor. Officiellt bor här bara ca 100 000. Skulle myndigheterna erkänna det faktiska antalet innevånare skulle krav på fler skolor, hälsokliniker och annan social service komma som ett brev på posten. I början av 2000-talet startade regeringen ett program för att ge favelorna elektricitet, en hyggligt fungerande sophämtning, vatten och avlopp, vilket förbättrat levnadsförhållandena väsentligt. Även kriminalitet har man försökt ta itu med och lyckats bra med just där vi var, men sämre på andra håll. I favelan vi besökte finns ändå bara tre skolor och två hälsokliniker, vilket verkar vara i minsta laget även om barnen går i tvåskift i skolan. Favelan vi besökte såg ändå rätt fräsch ut jämfört med mycket vi sett på andra håll i världen. De hem man såg in i från gränderna och gatorna såg snygga och prydliga ut, inte den vanliga misären man kan se i hem i slumområden. Man berättade också stolt om sitt nya bibliotek. Nu var vi ändå bara ögonblicksturister i en utvald favela och det är självklart enormt mycket kvar att göra för att utrota fattigdomen i Rios kåkstäder.
Bilder: byggnader, utsikten husen, gränderna, biblioteket, polisen i favelan.

20130216-173530.jpg

20130216-173555.jpg

20130216-173613.jpg

20130216-173635.jpg

20130216-173653.jpg

20130216-173711.jpg

20130216-173733.jpg

20130216-173827.jpg

20130216-173843.jpg

20130216-173859.jpg

20130216-173915.jpg

20130216-173936.jpg

20130216-174003.jpg

20130216-174022.jpg

20130216-174037.jpg

Fredag 15 febr 2013. Pensionärer tar plats mitt i jobblunchen.

Vi börjar dagen med ett dopp i havet innan Tbana till en av stans sevärdheter, en gammal akvedukt från mitten av 1700-talet, Lapa arches, där vattnet leddes ner till staden från berget och där klostret Santa Teresa ligger. I slutet av 1800-talet hade man löst vattenförsörjningen på bättre sätt och den 270meter långa och 17 meter höga konstruktionen av dubbla arkader ovanpå varandra fick nu bära upp spårväg till Santa Teresa området. I beskrivningen av området, som ligger i en livlig stadsdel som heter Lapa, står det om utsirade husfasader och trånga gränder förutom museer och nattklubbar. Nåja de är nog utsirade men det är ibland så slitet att man får leta efter det vackra. En som ville snygga till trappan utanför huset där han bodde var en chilensk konstnär som hette Selaron. Trappan är en del av Manuel Carneiro street och är mycket speciell! Kakelplattor från mer än 60 länder täcker 250 trappsteg och sidan av trappan. Lite kuriosa om honom och trappan finns på
http://en.wikipedia.org/wiki/Escadaria_Selarón.
Varför ska pensionärer behöva äta precis när det är lunchdags för de som arbetar? Tja om man inte vet att lunchdags börjar vid 11.30 och fortsätter långt fram till eftermiddagsfika så driver hungern in en bland de arbetande skarorna vid 14-tiden för dagens lunch, 50 spänn… I denna del av staden går inte människor omkring i bikini och badbyxor utan i tjänstemannagrått eller ”vanliga” kläder.
Vi måste berätta om vår hiss. Hotellet är lite bedagat, personalen mycket trevlig och alltid full av tips vad vi kan göra, men vår hiss… Det är inget för en hissrädd. Om flera kliver in i hissen åker en i personalen med för han vet hur han ska bända upp dörrarna när (inte om) hissen fastnar. Dörrarna slamrar igen med ett brak så hela hissen gungar men sen går det undan upp till tolvan där vi ”bor” och så tvärnit. Spänd förväntan, jo upp går dörrarna med ett brak. De stora järngrejerna som drar isär trädörrarna fungerar än en gång.
Bilder: Akvedukten, trappan, gränder, lunchställe, hissens nödtelefon.

20130215-192821.jpg

20130215-192836.jpg

20130215-192851.jpg

20130215-192919.jpg

20130215-192934.jpg

20130215-192950.jpg

20130215-193006.jpg

20130215-193021.jpg

20130215-193039.jpg

20130215-193106.jpg

20130215-193123.jpg

20130215-193138.jpg

Torsdagen den 14 feb 2013. Sockertoppen och Jesusstatyn, Cristo Rendentor.

Till sockertoppen åker man linbana i två etapper. Etapp ett uppför ett berg. På etapp två hänger man mellan två berg och landar till slut på 400 meters höjd. En vidunderlig utsikt över stan med Copacabana åt ena hållet och inrikesflygplatsen nedanför berget åt andra hållet. Häftigt när planen flyger nedanför dig en bit från berget och sedan landar en bit bort. Bergssidorna stupar tvärbrant ner på alla sidor, men likväl kommer en bergsbestigare klättrandes upp där det är som brantast.
Upp till Jesustatyn åker vi buss genom Tijuca nationalpark som är ett stycke djungel mitt i stan.
Efter att ha köpt biljetter så åker man med skyttelbuss den sista biten upp till statyn på ca 700 meters höjd. Behöver knappast säga att utsikten är spektakulär och magnifik även härifrån.
Under dagen passerar vi också Maracana Fotbollsstadium som tar 103 000 åskådare(!) och nu renoveras inför WM 2014. En del brasilianare påminner oss om VM-finalen 1958 som Sverige förlorade mot Brasilien och om semifinalen 1994 som vi också förlorade. Man kan ju alltid drömma om en final mot Brasilien här nästa år 🙂
Bilder: Från Sockertoppen, en favela och Corcovado där Jesusstatyn står (med bla Sockertoppen på avstånd). PS. Att BÅT är överrepresenterad på bilder här på bloggen beror på att Kicki är för blygsam för att vara med på bild och inte på att BÅT är en linslus, vilket han ju är.

20130214-190116.jpg

20130214-190136.jpg

20130214-190152.jpg

20130214-190214.jpg

20130214-190229.jpg

20130214-190251.jpg

20130214-190307.jpg

20130214-190327.jpg

20130214-190343.jpg

20130214-190408.jpg

20130214-190435.jpg

20130214-190454.jpg

Onsdag 13 februari 2013. Festivalen över.

Vägarna är öppna igen men det är fortfarande mycket turister i stan. Sista stora paraden startade igår kväll vid 21-tiden och beräknades sluta imorse vid 6-tiden så de som var där tar knappast planet hem idag. Även om vi inte tillbringat natten på en läktare så tar vi det lugnt. Vi tar en taxi till Botaniska trädgården där vi räknar med att det finns skugga under träden. Det finns det och det behövs. Förstår inte att folk orkar ligga på stranden när termometern visar 35-38 grader. Har aldrig sett så mycket kylväskor och jättepåsar med isbitar bäras omkring som de här dagarna.

Den botaniska trädgården är fylld med subtropiska och tropiska växter. De äldsta från början av 1800-talet. En del växter känner vi igen som små krukväxter hemma, här stora träd. Det finns också en japansk trädgård men den ser lite bortglömd ut.
Rio har många stadsdelar och mellan dem höga berg som man måste runda eller med bil ta tunnlar genom. Det finns också områden man inte ska vandra omkring i sägs det och hittills har vi inte råkat ut för någon tant som häller gegga på oss.
Bilder: växter och djur i botaniska trädgården

20130213-175546.jpg

20130213-175601.jpg

20130213-175620.jpg

20130213-175635.jpg

20130213-175652.jpg

20130213-175715.jpg

20130213-175734.jpg

20130213-175756.jpg

20130213-175817.jpg

20130213-175833.jpg

20130213-175850.jpg

20130213-175910.jpg

20130213-175925.jpg

Tisdagen den 12 feb 2013. Street parade.

Idag vacklade vi runt i Rio i värmen och kollade in omgivningarna. Dryga 34 grader, hög luftfuktighet och inte alltid möjligt att smita undan i skuggan. Vid sexsnåret på eftermiddagen startade en sk street parade utanför hotellet och drog fram längs Copacabana. Ett band på ett lastbilsflak som spelar kända sambalåtar. Bakom bilen sluter hundratals människor upp – ung som gammal, man som kvinna. Alla sjunger med i låtarna och dansar fram längs gatan. Det är folkfest och de flesta har några karnevalsattribut på sig. Det finns ett visst mått av kroppsfixering här och grabbarna älskar att visa sina vältrimmade överkroppar och tjejerna detsamma. En hel del ögongodis för alla smaker alltså. Det hindrar dock inte de som passerat bäst föredatum att jazza fram lika lättklädda som alla andra. Härligt avspänt. På vägen från streetparaden passerar vi flera spontana streetdansare och småband, bla några fantastiska breakdansare.
Bilder: från omgivningarna och streetparaden.

20130212-223722.jpg

20130212-223800.jpg

20130212-223821.jpg

20130212-223851.jpg

20130212-223906.jpg

20130212-223928.jpg

20130212-223943.jpg

20130212-223959.jpg

20130212-224014.jpg

20130212-224031.jpg

20130212-224046.jpg

Måndag 11 feb 2013. Världsarvslistan åter igen.

Inte visste vi att Rio hamnat på världsarvslistan kategori ”Cultural Urban Landscape” förrän idag. Nu är det bara ett halvår sedan det hamnade på listan så det kan vara förlåtet. Beachen är så härlig som den sett ut på bild och i festivaltid fullproppad med folk som kommer med sina solstolar, kylväskor och ibland något litet skyddande parasoll. Beachen längre från vattnet är täckt av nät för volleyboll och andra bollsporter. Dagtid. Så kommer kvällen och alla halvnakna människor får på sig lustiga hattar, änglavingar, stora fjädrar mm mm. Drivorna av sopor växer lavinartat trots att alla burksamlare är igång. Stämningen är på topp och det är band som spelar spontant och från olika scener längs hela Copacabana. Vi har blivit erbjudna biljetter till huvudparaderna som helt säkert är fantastiska men bestämmer oss för att hålla oss till ”streetparaderna” och tar så tunnelbanan till ett annat ställe där det ska vara street-parad med start kl 19. När vi kommer fram så står vakter och dirigerar om så vi kommer runt den folkmassa som är på väg ner i tunnelbanan. Väl uppe ringlar sig en kö från biljettluckan uppför trappor, ut på vägen och längs ett stort torg. Folk måste ha tålamod! Vi fortsatte vår väg och hittade massor med glada människor som väntade på paraden eller bara strosade runt i någon fjäderskrud. Strax efter sju kom polisbilar och banade väg för stora och små bussar som skulle till Copacabana. Någonting som liknade början till parad såg vi inte, tröttnade och insåg att kön till tunnelbanan fortfarande var lika lång så vi fick en bra promenad. Vattenfestivalen i all ära med här är det helt hysteriskt med en miljon turister plus Rios egna invånare ca 12 milj i storstadsområdet. Vi håller fast vid streetparader och försöker imorgon igen.
Bilder: Från Copacabana och Ipanema.

20130211-225354.jpg

20130211-225410.jpg

20130211-225427.jpg

20130211-225442.jpg

20130211-225454.jpg

20130211-225509.jpg

20130211-225527.jpg

20130211-225542.jpg

20130211-225603.jpg

20130211-225620.jpg

20130211-225633.jpg

20130211-225648.jpg

Söndag den 10 feb 2013. Vi flyttar in på Copacabana

I Buenos Aires har vi bott på ett litet trevligt hotell i San Telmo, på gångavstånd från centrum och många sevärdheter. Vi har inte gjort reklam för många ställen men här ett undantag: www.bohemiabuenosaires.com.ar
Nästan mitt emot hotellet finns en utmärkt restaurang med supergod mat och trevlig personal, dessutom till bra priser: www.espacionacional.com
Buenos Aires International Airport är den första vi stött på som inte har ett växlingskontor i avgångshallen! Anmärkningsvärt. T.o.m. Luang Prabangs lilla flygplats hade flera stycken växlingskontor. Annars supersnabb incheckning, säkerhets- och passkontroll. Entrén i Rio var lika smidig och passkontroll och tull gick undan. På växlingskontoret får vi veta att man inte kan växla Argentinska pesos till Brasilianska Real i Brasilien (!). Suck.
När kvällsmörkret lägrar sig över staden svänger vår taxi in på Copacabana där vårt hotell ligger. Vi har inte utsikt över stranden, men den ligger på andra sidan gatan 🙂 När incheckningen på hotellet är avklarad så går vi ut i folkvimlet. Här pågår något som närmast påminner om en jättelik Vattenfestival: fullt med folk i roliga hattar, masker och kläder, massor med mathak, en hel del spontandisco och dansande och massor med gatuförsäljare.
Bilder .Copacabana

20130211-134722.jpg

Torsdag 7 febr 2013. Ännu mera vatten!

Över till Brasilien och Iguazufallen där. Efter gårdagens upplevelse hade vi inte så stora förväntningar men ack vad vi bedrog oss. Här ser vi bättre hur omfattande området är med alla fallen, många av dem i alla fall. Det är så märkligt att åka genom ett platt landskap med subtropisk regnskog och plötsligt kunna se 60-80 meter höga vattenfall på ett enormt område. Vi kan också se båten vi åkte med igår under fallen. På vägen tillbaka till Argentina syns också Paraguay.
Bilder: Iguazufallen i Brasilien och sedda från Brasilien. Båten vi åkte med under fallen. En fet spindel, stor som en liten knytnäve, går förbi. En tvättbjörns släkting till.

20130207-223024.jpg

20130207-223042.jpg

20130207-223103.jpg

20130207-223120.jpg

20130207-223135.jpg

20130207-223153.jpg

20130207-223211.jpg

20130207-223233.jpg

20130207-223252.jpg

20130207-223309.jpg