Tisdag den 25 dec 2012. Storhelg

Julaftons kväll i Darling Harbour med ett jättefyrverkeri a la Vattenfestivalen. Då skall ni veta att det riktigtvstoramfyrverkerit bränner man av på nyårsafton.
Halv ett på natten kopplade vi upp oss via FaceTime (som Skype) med familjen i Sverige (14.30 svensk tid) som just samlats för att inleda julfirandet för att utbyta lite julhälsningar. Fast här var det garanterat fritt från knäck, kola, skinka risgrynsgröt och julklappar.
Vi tycker inte vi sett folk nertyngda med julklappar på väg från varuhusen. Här tror man dock att julhandeln slår rekord och att snittet för varje julshoppare är ca $45, dvs ca 300 kr, vilket låter lite med svenska mått mätt.
Juldagen är den stora dagen i Australien då de flesta affärer och restauranger är stängda. Dessutom börjar dagen med ett envist regn och åska, så det blev en dag utan aktiviteter (nästan), den första på två månader faktiskt. Det passar bra att sitta och läsa, planera lite för morgondagens resa till Christchurch i Nya Zeeland. Vi behöver också se över vår packning så den inte svällt ut. Bara handbagage och en del flygbolag kinkar.
Vi ser ett program på TV om prins Edward och Kate som representerar den brittiska drottningen på en längre resa i de fd kolonierna. En av replikerna i programmet är att ”prinsen och hertiginnan fortsätter att fokusera på jobbet…” Jobbet? Då är även vi på en jobbresa. -:)
I Australien lever man med väderrapportering på ett annat sätt än vi: översvämningar och höga vattenflöden, varningar för skogsbränder och var man bekämpar bränder osv.

Incheckning och passkontroller har en egen dynamik. Vi börjar nu få en viss rutin och har upptäckt att man kan skapa en slags standardkonversation som funkar vid alla incheckningsdiskar och i alla immigration och passköer.
Några teman är:
Val av kö. Inte kön med gamlingarna – de velar och skall diskutera med incheckningspersonalen i evighet om allt mellan himmel och jord. Inte kön med barnfamiljerna. De har så många barnvagnar och extraprylar och börjar alltid packa om eller så börjar ungarna gnälla och skall ha nya blöjor eller är kissnödiga. Inte kön med de medelålders med jättebagagen och golfbagarna som alltid skall debattera övervikt eller inte och vill ha med halva bohaget in som handbagage. Inte kön med ungdomarna som har mer koll på Twitter och Facebook än incheckning och aldrig hittar pass eller biljetter osv.
Tyvärr finns det aldrig någon annan kö så vi får snällt stå i den ändå och då har vi valt den som tar längst tid för att a) krångliga människor skall checka in och/eller tjänstemannen som checkar in är den långsammaste av alla i sitt skrå. Det märkliga är dock att det till slut aldrig tar speciellt lång tid och vi får alltid sitta i avgångshallen och vänta…
Andra teman där diskussionen nästan alltid är densamma: Avgångshallen och Ombordstigningens dynamik och handbagagens storlek i bagagehyllorna. 🙂
Bilder: Regn i stan. Eftermiddagsfika.

20121225-174059.jpg

20121225-174113.jpg

Måndagen den 24 dec. Julafton med vinprovning i Hunters Valley -:)

Upp i svinottan för en busstur till Hunters Valley. De utlovade en väg genom vackert landskap och det var det verkligen. På vägen dit stannade vi också och tittade på koalor och en elak krokodil som hade ätit upp en gräsklippare. Kändis You Tube. Intressant att se australisk landsbygd med enorma marker för hästar eller kor men rätt små hus. Smala krokiga vägar gick genom betesmarkerna som så småningom ersattes med vingårdar. Lindemans var en av alla vi åkte förbi. Lunch och vinprovning på Brookwood och OakvalE. Hade man druckit ur allt så hade vägen känts ännu krokigare hem. Med handbagage handlar man inte och det var inte tillräckligt spännande eller billigt att skicka hem. Bara frakt 250 dollar vilket är ungefär 1800 kr.
Vägen hem blev en större väg men vacker även den. Backarna var ibland så långa och branta att vår märkliga buss sackade i uppförsbackarna – men gick desto fortare nerför. En annorlunda julafton tillsammans med folk från Hongkong, Singapore, USA och ännu ett par svenskar.
Chaffisen var en berättarbegåvning och fick landskapet att leva. Det var bränder och dansbanor, gammal fin bebyggelse som fått ge vika för storslagna byggnader. Han kunde berätta om områden där hans släkt bott eller han själv jobbat. Det värsta var att han hade en bred australisk dialekt så en del gick örona förbi.
God jul och gott nytt år!

Bilder: australisk landsbygd, känguru, läbbig orm, koala, elaka krokodilen, Hunters Valley. vinprovning, vår buss

20121224-192721.jpg

20121224-192739.jpg

20121224-192757.jpg

20121224-192840.jpg

20121224-192856.jpg

20121224-192929.jpg

20121224-193037.jpg

20121224-193056.jpg

20121224-193113.jpg

20121224-193133.jpg

20121224-193146.jpg

Söndag en 23 dec. Surfers Beach i Manly

Ännu en god dag i Sidney. Sen frukost på Katz tvärs över gatan. Snigelpromenad längs Pitt Street till färjorna. Tur och retur biljett till Manly. Fin resa genom hamnen. Skapliga dyningar där öppna havet ligger på.
Många söndagsseglare ute. Surfers Beach avstängd. För kraftiga vågor och strömmar. Tusentals brännmaneter har drivit in och bränner folk. Ändå trotsar de riktigt hängivna badvakternas råd och paddlar ut på sina brädor för en kallsup eller två. Andra plaskar runt och hoppas att slippa hälsa på en brännmanet. Vi sätter oss tillrätta i skuggan på en restaurant och äter en liten lunch och firar (fråga inte vad) med var sitt glas vitt. Sedan färja tillbaks. Till hotellet i långsamt mak, för en dusch och handtvätt av skjortor och T-shirts. Vi njuter trots att vi inte kommer att grilla julskinka och klä gran i kväll. Inte heller någon jakt på sista minuten-julklapp.
Bilder: Söndagsseglare. Beachen i Manly. Manly har egna skräp-vakter och badvakter. Gamla turistattraktioner i nya vinklar. Svensk Rekorderlig Cider.

20121223-203730.jpg

20121223-203754.jpg

20121223-203818.jpg

20121223-203901.jpg

20121223-203918.jpg

20121223-203935.jpg

20121223-203952.jpg

20121223-204007.jpg

20121223-204020.jpg

Lördag 22 dec. Lite från ovan.

Idag vandrar vi iväg från julhysterin till Surry Hills med bostäder, små mysiga fik och affärer långt från köpcentrum-storlek. Husen är äldre med mycket järnsmidesräcken och balkonger. Efter detta nedslag i Sidneys motsvarighet till Stockholms söder vill vi se hur stan ser ut från ovan. Hiss från våning 4 till The Eye dvs Sidney Towers utsiktplats 250 meter upp. Tjusigt att se ut över stan med beachen i bakgrunden och hamnområdet som nu är restaurangstråk och stora promenadstråk I förgrunden. Färjorna går i skytteltrafik ut från stan och lite längre ut kryssar massor av segelbåtar. Nedanför tornet ser husen ut att stå tätt tätt och så är det säkert. Att vi inte får klaustrofobi när vi går trottoarerna fram är nog för att skyskrapor och gamla, smala och låga hus blandats.
Tillbaka i julhysterin kan vi konstatera att den håller sig till karaoke med julsånger (!), tonåringar med renhorn på huvudet, julgranar av alla de slag och julsånger i högtalarna. Vi har däremot inte sett folk överlastade med paket eller leksaksaffärer fullproppade av vuxna som letar ”rätt” julklappar till barn.
Vårt hotell ligger i närheten av Chinatown men även när vi går längs hamnen är det asiatiska inslaget slående. De tycks bo och leva i Sidney. Dessutom är det många asiatiska turister ute och far. Så långt vi förstått är de vanligaste turistgrupperna från Kina, Sydkorea, Singapore och Indonesien förutom de sedan tidigare vanliga grupperna från Japan.
Bilder: Surry Hills. Nytt och gammalt. Lite från ovan – 250 meter. Strand Arcade från 1800-talet.

Fredag den 21 dec. Resan fortsätter

Som vi tidigare nämnt har den resebyrå vi köpt våra biljetter genom gått i konkurs. Dom skurkarna har betalat våra flygbiljetter flight för flight så länge de hade pengar istället för att betala flighterna när vi betalade resan. Kriminellt! Nåväl. Med hjälp av en helt fantastisk tjej på en resebyrå här i Sidney har vi nu fått ordning på alla våra kvarvarande flighter och vår resa genomförs som planerat. Det känns skönt att ha fått ordning på detta efter ett par dagar i limbo, även om det inte var gratis.
Dagen har vi ägnat åt den korta återresan från Blue Mountins till Sidney. Därefter satt vi tre timmar på resebyrån och avslutade dagen med en middag och ett par glas vin för att ’fira’ att vi nu har resan under full koll igen.
Julhysterin verkar ha drabbat även Sidney. Julmusik i varje butik. Julgranar i hemska utstyrslar och folk på stan i olika typer av julattribut. Men garanterat ingen snö!
Bilder: Beata, vår räddande ängel, med våra nya biljetter. Firar i ett glas vin. Julgran a la Sidney. Ungdomar i julutstyrsel.

20121221-224222.jpg

20121221-224243.jpg

20121221-224304.jpg

20121221-224323.jpg

Torsdag den 20 dec. Vin i brun påse

Ännu en dag i ovisshetens och vandringens tecken. Ovissheten vad vi måste göra för att komma vidare från Sidney och vandringen i Blue Mountains oändligt vackra landskap. Det blev en längre vandring än vi tänkt men det blev genom skog som drabbats av brand och skog som inte drabbats. Utsikt över berg och dalar. Vi kunde inte fota gårdagens upplevelse av bergbanan med dess fruktansvärda lutning men såg var den gick inne i berget och slutstationen. Kakaduerna skriker och väsnas. Vi hade risk för åska hängande över oss men det var inte förrän vi åt middag som dimma och smådugg kom. Lite lustigt att köpa vin i brun påse och ta med till Thai restaurangen. Vi hittade ett lokalt alldeles utmärkt vin med etikett av en lokal konstnär. En annan konstnär, Michael Lynn, målade av ett gammalt foto av den kände Blue Mountains fotografen Harry Phillips (1873-1944) på en husvägg. Betydligt snyggare än taggarna klottrade hemma.
Ett par ord om gästhuset som vi lämnar imorgon bitti. Det är gammalt och Lydia en brittisk kvinna som varit här varje år i många många år bosatte sig här när hon blev änka. De sista tjugo åren bodde hon här på hotellet och satt ofta i biblioteket eller i lodgen bredvid och läste när hon inte spelade på pianot i matsalen. Det är alltså som ett gammalt pensionat med stora gemensamma ytor där man kan läsa, spela pingis eller biljard. Vi går ut och äter för på hotellet ska man sitta till bords 18.15 och därefter serveras en trerätters middag.
Bilder: Utsikt över berg och dalar, Katoomba falls (vattenfall). Bamsespindel på damtoan. Brun påse och innehållet (som du tar med till krogen) med den lokala etiketten.

20121220-213117.jpg

20121220-213142.jpg

20121220-213201.jpg

20121220-213223.jpg

20121220-213242.jpg

20121220-213303.jpg

20121220-213319.jpg

20121220-213341.jpg

20121220-213417.jpg

20121220-213443.jpg

20121220-213458.jpg

Onsdagen den 19 dec. Bland jätteormbunkar och gråsparvar

På många restauranger här i Katoomba tar man med eget vin! Det skulle vara Sverige det…
Gårdagens bild på ’egna hem’-bygge visar sig vara gamla gruvarbetarbostäder från början av 1900-talet då man fortfarande bröt kol i Katoomba.
Dagen har vi ägnat åt att åka upp, ner och över canyonen i linbanor och bergsbanor. Först en resa med Scenic Railway 415 meter med en nivåskillnad på 208 meter och en brantaste lutningen på 52 grader! Man fick hålla emot för att inte tippa över. Upp åkte vi linbana, 737 meter, med en magnifik utsikt över dalen. Lunch och sedan en ny linbana, fram och tillbaks över nya djup, som mest 280 meter. Det skulle ta 6 sekunder innan man nådde botten vid fritt fall, var linbaneföraren vänlig att informera om. Fantastiska gångvägar längs berget med buskage och skog som utsatts för skogsbrand, jätteormbunkar på över tre meter, intressant regnskog, färglada papegojor och andra fåglar vi aldrig sett förut. Gråsparven finns dock även här…
Bilder: Bergbanan med 52 graders lutning. Jätteormbunke. Bränd skog. Linbana. Vyer från linbanan. I en butik hittade vi en fin 3- våningars punsch-fontän, det där nyttoföremålet för alla festliga tillfällen man inte visste att man saknade hemma.

20121219-174139.jpg

20121219-174214.jpg

20121219-174231.jpg

20121219-174254.jpg

20121219-174324.jpg

20121219-174341.jpg

20121219-174358.jpg

20121219-174413.jpg

20121219-174431.jpg

Tisdagen den 18 dec. Katoomba

Något utmattade kände vi oss i morse när vi plockade ut hyrbilen. Det snurrade för mycket i huvudet under natten efter att ha läst email: worldtravel som vi har jordenruntresan bokad hos har gått i konkurs. Riktigt vad vi behöver göra och hur det påverkar oss är inte riktigt klart än eftersom vi ligger många timmer före och ingen hunnit svara. Det löser sig på något sätt men nattsömnen blev lite störd. Så vänstertrafik och ut från Sidney mot Blue Mountains. Lätt som en plätt, bara rakt fram och vi kom till ett bedagat gammalt gesthouse (härligt enl Kicki, hmm enl BÅT som bokat det). Problemet är att när vi som bäst behöver kontakt med omvärlden är wifi hopplöst omöjligt så vi kommer att få uppsöka något fik.
Många hus påminner om New Orleans med mycket små enkla trähus med veranda. Flera var rätt nedgångna och trädgårdsplätten såg ut som att huset var övergivet. När det såg ut som en ordinär villa hemma så var det två till fyra brevlådor utanför – dvs som flerfamiljsvillorna på femtiotalet i Sverige.
En promenad i underbart soligt och lagom varmt väder till utsiktspunkten för att se ”de tre systrarna” dvs tre bergsformationer i sandsten och panoramavy över en bevuxen canyon. Med den utsikten finns inga problem i världen utan vyn tar över helt! Fantastiskt! Vi utmanade inte trekkingfantasterna som gick upp och nerför de 900 trappstegen för att se lite annat i canyonens botten. Vi lugnar oss med sådana eskapader och lutar oss tillbaka i hotellets väl nedsuttna soffor med ett glas gott vin.
Bilder: Ett typiskt ’egna hem’-bygge. Kicki och de tre systrarna. Canyonen. Mer av Tre Systrar. Mer av den bedårande utsikten. ’Drumsticks’ (Isopogon anemonifolius), en upp till två meter hög buske. BÅT framför hotellet som är en byggnad från slutet av 1800-talet (en del möbler ser ut som om de har varit med från början, men helt och rent). BÅT på hotellets innergård.

20121218-183718.jpg

20121218-183736.jpg

20121218-183805.jpg

20121218-183827.jpg

20121218-183842.jpg

20121218-183859.jpg

20121218-183918.jpg

20121218-183936.jpg

Måndag den 17 dec. Promenadväder

Sidney hamnar högt på listan över favoritstäder vi besökt. Underbara promenadvägar längs hamnen och i den botaniska trädgården. Det finns motorleder i staden, men de dominerar inte stadsbilden utan intar en diskret plats med många gångbroar som gör det lätt att passera. Jag är nästan beredd att säga att Sidney är lika vacker som Stockholm.
Vädret var idealiskt – halvmulet och 20-25 grader – för en promenad längs Pitt Street – stans näst längsta gata- fram till kryssningshamnen med den klassiska vyn över Sidney Harbor Bridge och operahuset.
Vi har inte sett några hundar i Sidney, vare sig vilda eller i koppel.
(Apropå ingenting, så hade flygbolaget Jet Star Asia som flugit oss från Hongkon till Singapore, Bali och Sidney en fem sidor lång artikel i sin flygtidning om Stockholm som kulinarisk huvudstad i Europa. Kul.)
Bilder: Sidney Harbor Bridge och Operahuset. Promenad på Sidney Harbor Bridge. Vyer mot stan från den botaniska trädgården. Ibisar spatserar överallt i stan. Tre generationer utmattade turister 🙂

20121217-191043.jpg

20121217-191118.jpg

20121217-191134.jpg

20121217-191159.jpg

20121217-191221.jpg

20121217-191249.jpg

20121217-191305.jpg