Lördag den 9 feb 2013. Buenos Aires från en buss.

Sista dagen innan vi far vidare till Brasilien. Vi bestämde oss att ta en hop-on-hop-off-buss. Vi använde en sådan i Singapore och tog oss mellan flera områden vi ville se. Glada i hågen närmar vi oss biljettkontoret. Där vaktar tre poliser kön in till den enda biljettluckan och kön till bussen när man väl lyckats köpa en biljett. Vid luckan framgår att biljett måste betalas med pesos, cash. Inget för utländska turister med dollar eller vana att betala med kort. Efter drygt en timme sitter vi på bussen med hörlurar på. Ett par fungerar inte alls. Efter tre byten ett par OK. Det andra paret viskar en röst i höger öra om man anstränger sig att höra. Nåja man ska inte vara gnällig pensionär och det mesta som hördes var ändå musik… Vi fick se lite nya vyer och tog en god lunch vid en hamnbassäng. Det går ju att se att det är en jättestor park och husens arkitekter kommer vi inte ihåg vid vår ålder. Intressant är att det är många länders influenser som skapat staden, en kulturell mångfald i arkitektur och befolkning. Vi ser inte så mycket av direkt slum men områden som ser hårt slitna ut, både dess människor och byggnader. En trevlig stad som har mer än tango.
Bilder: Några gatubilder

20130209-191932.jpg

20130209-191946.jpg

20130209-192003.jpg

20130209-192018.jpg

20130209-192037.jpg

20130209-192057.jpg

20130209-192112.jpg

20130209-192131.jpg

20130209-192150.jpg

Fredag den 8 feb 2013. Nästan ’ficktjuvad’

Ett klassiskt försök. Kicki får någon mörk sörja i håret. Skit, tänker jag. Fågelskit, närmare bestämt. Innan vi vet ordet av är en knubbig tant där med en vattenflaska och pappersservetter och vill torka rent. Mer skitig sörja sprider sig över Kickis och mina kläder ju mer tanten vill hjälpa till. Nu även en gubbe som skall hjälpa till. Medhjälpare eller avvärjare vet vi ännu inte. Vi är dock på hugget och anar oråd, avvärjer allt tafsande och håller koll på fickor och väska. Vi viftar undan dom och vill inte ha mer ’hjälp’ och plötsligt är de borta. Ett par andra medborgare frågar om det gick bra eller om ficktjuvarna fick med sig något. Vi konstaterar att de inte fick med något alls. Ryggsäcken innehöll två vattenflaskor och dasspapper. Kicki har inget i fickorna. Jag har bara småmynt i en öppen ficka och ett par hundralappar i en undangömd ficka med blixtlås. En nitlott alltså för ficktjuven.
Detta hände på vägen till Boca, stadsdelen som man uppmanas att inte besöka före kl 11.00 eller efter kl 16.00, vilket i sig kanske är en överdrift. Området Boca har en fotbollsstadion, ett fotbollslag (ett av världens bästa klubblagg där bla Maradona spelat och med ett 40-tal mästartitlar) och några turistkvarter som målats i glada färger och smyckats ut på olika sätt. Sägs vara ett konstnärskvarter. Känns mer som en turistfälla som är en korsning mellan byggnaderna på Gröna Lund och gamla Lunda industriområde: uppiffat, färgglatt och glättigt, men bakom fasaderna finns misären.
1882 efter en generalstrejk förklarade sig La Boca självständigt från Argentina, men upproret slogs naturligtvis snabbt ner.
Bilder: Fotbollsstadion, husen, tangon, konst och misär i La Boca, Buenos Aires.

20130208-190700.jpg

20130208-190724.jpg

20130208-190744.jpg

20130208-190810.jpg

20130208-190830.jpg

20130208-190852.jpg

20130208-190905.jpg

20130208-190929.jpg

20130208-190950.jpg

20130208-191019.jpg

20130208-191043.jpg

20130208-191101.jpg

Torsdag 7 febr 2013. Ännu mera vatten!

Över till Brasilien och Iguazufallen där. Efter gårdagens upplevelse hade vi inte så stora förväntningar men ack vad vi bedrog oss. Här ser vi bättre hur omfattande området är med alla fallen, många av dem i alla fall. Det är så märkligt att åka genom ett platt landskap med subtropisk regnskog och plötsligt kunna se 60-80 meter höga vattenfall på ett enormt område. Vi kan också se båten vi åkte med igår under fallen. På vägen tillbaka till Argentina syns också Paraguay.
Bilder: Iguazufallen i Brasilien och sedda från Brasilien. Båten vi åkte med under fallen. En fet spindel, stor som en liten knytnäve, går förbi. En tvättbjörns släkting till.

20130207-223024.jpg

20130207-223042.jpg

20130207-223103.jpg

20130207-223120.jpg

20130207-223135.jpg

20130207-223153.jpg

20130207-223211.jpg

20130207-223233.jpg

20130207-223252.jpg

20130207-223309.jpg

Onsdagen den 6 feb 2013. Vatten, vatten, bara vanligt vatten.

Vattenfallen i Iguazu är mer imponerande än vi någonsin föreställt oss. Flera kilometer brett och även om Njupeskär är högre ser det ut som en rännil jämfört med detta.
Vi såg fallen från ovan, från sidan, från mellannivå, men häftigast av allt var synen från den båt vi åkte uppströms i – rätt in under fallet som tornade upp sig ovan. Grymt med allt vatten som sköljde över oss. Garanterat 100% blöt.
Bilder: Iguazu fallet i olika vinklar. Djur i natur.

20130206-213353.jpg

20130206-213421.jpg

20130206-213442.jpg

20130206-213459.jpg

20130206-213523.jpg

20130206-213603.jpg

20130206-213620.jpg

20130206-213639.jpg

20130206-213704.jpg

20130206-213730.jpg

20130206-213752.jpg

20130206-213812.jpg

20130206-213840.jpg

Tisdagen den 5 feb 2013. Iguazu

Ett av världens största vattenfall finns i Iguazu. Nästan tre kilometer brett och mellan 60 och 80 meter höga med majoriteten av de 275 fallen i Argentina och en mindre del i Brasilien. Vi har alltså flugit dit. Eller snarare har vi hamnat på ett hotell mitt i ingenting. BÅTen plaskar omkring i poolen och Kicki läser i väntan på morgondagen när vi tar oss vidare till självaste fallen. Fallen finns i ett enormt stort naturskyddat område med tapirer, stora myrslokar, skrikapor, pumor, jaguarer och kajmaner. BÅTen såg en stor (halvmeter) leguanliknande ödla vid poolen. Vi kommer inte att ge oss ut i den subtropiska regnskogen utan nöjer oss med vattenfall. Man skulle kunna tro att vi försöker se så många världsarv som möjligt för detta är också på världsarvslistan.
Bilder: Vägen och hotellet mitt i ingenstans, BÅT i poolen.

20130205-183602.jpg

20130205-183624.jpg

20130205-183650.jpg

Måndagen den 4 feb 2013. Saken är biff.

La Brigada är en restaurang känd för sina biffar. Där åt vi middag i går kväll. Vi valde den mindre sortens biff. Likväl fick vi en tegelstensstor biff och en tunnare variant av tegelsten. För säkerhets skull hade vi bett om ’well done’. Kocken hade nog trott att det betydde välgjord, för ut kom två rejält blodiga biffar. Servitören skar, med skedar, biffarna i två delar på våra tallrikar, för att demonstrera hur möra de var. Och dom var möra. Eftersom vi inte tagit förrätt och inte riktigt mäktade sätta i oss den halva kossan undrade servitören om något var fel, vilket vi ihärdigt förnekade. Vid bordet bredvid oss satt ett yngre par. De började med en slags köttpirog. Sedan ett par tunna grillade kalvkotletter. Därpå följde var sin tournedos ca 7 cm i diameter, stickandes upp som ett 15 cm högt torn på tallriken. Innan desserten var det dock dax för huvudrätten: var sin jättebiff. Förmodligen hade minst två kossor hade fått sätta livet till för den måltiden. Lite pommes frites serverades till maten. Inga larviga grönsaker. Idag blev det fisk till lunch och jättebiffarna får vänta.
Sedan åskan och regnet fredag natt är vädret behagligt svalt – sol,och ca 25 grader på dagen och 18-19 på kvällen/natten.
Bilder: det finns en hel del pampiga byggnader som andas makt och härlighet.

20130204-172221.jpg

20130204-172242.jpg

20130204-172259.jpg

20130204-172315.jpg

20130204-172344.jpg

20130204-172401.jpg

20130204-172421.jpg

20130204-172434.jpg

20130204-172448.jpg

Söndag 3 februari 2013. Tangodansare och marknader.

Jodå tangodansare finns och man behöver inte köpa biljetter till tangoshower. Dagen bjöd på strålande sol och lagom varmt för att gå på de två söndagsmarknaderna, San Telmo Antiques Fair ett par kvarter från hotellet och Recoleta konstnärs och hantverksmarknad bredvid Recoleta cemetery som är speciell enligt google. Vi börjar med den närmaste marknaden som är en blandning av antikt, loppisprylar och hantverk. Vägen är avstängd för marknaden kvarter efter kvarter. Här och var sitter folk och spelar eller dansar tango. Världens längsta bokbord på Drottninggatan är kanske en tredjedel så långt som denna marknad. Vi nöjer oss inte med det utan ger oss iväg till nästa marknad, som vi var mer nyfikna på. Det visade sig vara ungefär detsamma men vi fick en ordentlig promenad. Belöningen var ett fantastiskt tangopar och publiken av infödda kännare som kollade in fotarbetet och applåderade när de gillade något speciellt. Det var inte småpengar som kännarna gav efter danserna så det var inte bara vi som var imponerade.
Bilder: marknaden i San Telmo. Polisbil. Tango i Recoleta

20130204-090344.jpg

20130204-090408.jpg

20130204-090434.jpg

20130204-090455.jpg

20130204-090530.jpg

20130204-090557.jpg

20130204-090616.jpg

20130204-090630.jpg

20130204-090650.jpg

20130204-090708.jpg

Lördagen den 2 feb 2013. Buenos Aires övergivet

Nästan behagligt svalt efter en natt med åska och regn. Perfekt för en promenad runt i staden, först på jakt efter en bankomat. Men var är alla människor och all trafik? Gatorna praktisk taget öde och nästan alla affärer är stängda och klockan är ändå över 11. Januari och februari är semestermånader i Argentina och city center i Buenos Aires verkar inte vara något turistmål en lördagförmiddag. Till och med stans turistbyrå är igenbommad. Om man sedan betänker att Argentinarna har väldigt sena middagsvanor så förstår man att ingen är ute på förmiddagen. Men vi vandrar gata upp och ned och möter en och annan utländsk turist. Det är allt. På eftermiddagen dyker några argentinare iklädda fotbollströjor upp, framför ett hotell som polisen spärrat av, i väntan på att ett av landets fotbollslag skall anlända.
Bilder: Gatubilder. Gatumarknad (kunde ha varit Drottninggatan). Här shoppar man tangoskorna.

20130202-181442.jpg

20130202-181455.jpg

20130202-181509.jpg

20130202-181523.jpg

20130202-181546.jpg

20130202-181604.jpg

20130202-181618.jpg

20130202-181640.jpg

Fredag 1 februari 2013. Var är tangon?

Två timmar från Santiago med flyg och vi är i Buenos Aires. Det är längre mellan Chiles norra och södra ände än mellan Chiles och Argentinas huvudstäder. Santiago var stor med ca 6 milj innevånare men jämfört med Buenos Aires är det inte så mycket. Här finns mer än 12 miljoner och vi vet att det vi ser och får intryck av är en pyttedel. Men kul så! Det var 33 grader och lite svala fläktar torr luft som vi lämnade. Vi kom till samma gradantal men fuktigt och utan svala fläktar. Det är alltså varmt! Det tycker också infödda befolkningen det är och vi fick raskt se konsekvenserna av all påkopplad AC. Det var strömavbrott sedan några timmar tillbaka och ovisst för hur länge. Lunch? Försök fyra kvarter bort. De har ström. Det är vardag under sommarmånaderna. Vi lade in lägsta växel och tog med vattenflaskor. Hittade ett riktigt bra ställe med skinkmackor (seranoskinka) med mer skinka än bröd för halva priset jämfört med hemma. En sväng till de gamla dockorna där finkvarteren växer upp längs vattnet. Påminner om Hammarby sjöstad. Arkitekterna har väl något internationellt nätverk som är tongivande… Här har de till vår glädje sparat lyftkranarna och målat dem till glädje för oss turister. Med tanke på elen så kan det bli lite ojämnt med vår bloggsida någon vecka framåt. Vi har inte hittat någon tangokavaljer ännu…
Bilder: Egen generator. Gatubilder. Träden klippta för kort(a).

20130201-183116.jpg

20130201-183141.jpg

20130201-183447.jpg

20130201-183644.jpg

20130201-183709.jpg