Torsdag 24 sept. På cykel genom risfälten

I norra delarna av Kina äter man pasta och nudlar som vi äter potatis. Här i söder är det ris som gäller. Så vad passar då bättre än en cykeltur ut bland risfälten. Kicki och jag delar på en tandemcykel. Jag sitter framtill och sköter styret. Kicki baktill med kameran i högsta hugg.
Yangshuo är en långsmal stad som slingrar sig mellan de spetsiga bergen, så avståndet till landsbygden är knappa kilometern.
Första stopp är hos en äldre dam där vi får titta in i hennes hem. Ett mycket enkelt sådant. Ett stenhus i äldre stil, välventilerat på sommaren men dragigt och kallt på vintern när temperaturen ibland kryper under nollstrecket. Enda värmekälla då är ett fyrfat med glödande kol. En, för oss europeer makaber detalj i hemmet, var när hon stolt visade upp sin kista i grovhyvlat trä, som stod uppställd i ett rum. Tydligen är det helt naturligt här att man förbereder sin hädanfärd noga genom att skaffa sig en kista och ha till hands när det är dax. I ”vardagsrummet” hängde en stor bild på ordförande Mao på hedersplats. Vi har sett väldigt få porträtt av honom hittills, men här nere och ute på landsbygden är han fortfarande populär band jordbrukarna eftersom Mao och Röda armen, när det begav sig på 40-talet, gjorde slut på livegenskapen och gav bönderna egen mark att bruka. Cykelturen förde oss genom ett naturskönt landskap, längs en liten flod och sedan in genom små byar där man odlade sina små tegar och hade höns, ankor, grisar och andra husdjur. Det var inga turistbyar utan the real thing.
På kvällen var vi på en enorm, praktiskt taget slutsåld, friluftsteater, som rymmer ca 2500 åskådare. Scenen är en vik av floden Li, där kulissen utgörs av de upplysta bergen i bakgrunden. På scenen, som mest består av strandremsor, viken fylld med stora och mindre flottar, uppträdde en trupp skådespelare och statister, sammanlagt 600 personer, i ett magnifikt sångskådespel, fylld av dramatiska scenväxlingar. Statisterna har rekryterats från fiskebyarna i omgivningen, så det är verkligen lokalt förankrat. Scenen ändrade karaktär med hjälp av belysning och genom att fiskarna på sina flottar flyttade runt, ibland med långa belysta skynken över hela viken eller genom att komma i grupp för att med sång besegra den elake godsägaren, som dessutom försökte röva åt sig dramats hjältinna, den vackra och skönsjungande bondflickan. Ett pekoral i spektakulär och magnifik iscensättning. Regissören bakom dramat lär vara samme man som regisserade Pekings OS-invigning. Här hörs två föreställningar per kväll, alla dagar i veckan, 10 månader om året (två månader regnar det oavbrutet) och publiken utgörs till 95% av kineser från storstäderna i närheten och de på semester från andra provinser.
P1020566.JPG
Fler bilder lägger jag till efter hemkomsten.

 

Onsd den 23 sept. Till Yangshuo för skarvfiske och att äta orm.

P1020455.JPGEn stor del av dagen gick åt att med flyg från Xian till Guilin och sedan med buss till Yangshuo. Värmen antagligen närmare 30 grader och luftfuktigheten 80+ i detta sockertopparnas land. Landskapet består av gammal havsbotten som för någon miljon år sedan pressades upp av kontinentalplattornas rörelse. Sedan har erosionen tagit fart i kalkstenslandskapet och lämnat kvar höga toppiga berg som ni nog alla sett på bild och på kinesiska målningar. Klimatet är subtropiskt och allt är grönt och det växer så det knakar.
Till middagen serverades orm, som smakar som ljust kött i allmänhet, men väl dolt i chili och grönsaker. Som snacks serverades rostat ormskinn också i chili. Ingen kulinarisk 5-poängare men ok. Den kinesiska guiden sa att ”vi äter allt som rör på sig” och menade inte bara grisar och höns, utan även en mängd olika insekter och krälande djur där jag gärna avstår från en hel del.

Skarvfiske är en gammal tradition här i trakten efter mörkrets inbrott, som vi hade möjlighet att se senare på kvällen ute på Lifloden. Fiskaren har tama mellanskarvar som han tar med ut på sin bambuflotte och sedan släpper ut i vattnet. Längst fram på båten sitter en stark lampa som lyser ned i vattnet och lockar till sig fisk. Fiskaren stakar fram sin flotte på floden och skarvarna simmar med och dyker efter fisk. Eftersom de fått en ring kring halsen kan de inte svälja alltför stora fiskar, utan när de får en större fisk i munnen som de inte kan svälja simmar de mot flotten. Där plockas de upp av fiskaren som också tar fisken från skarven. Efter en lyckad kväll med fisk får skarvarna på väg hem fiska fritt utan halsring.

Bilderna kommer efter returen till Sverige

Tisdag 22 sept. Terrakottaarmen

Ja vad säger man. Hur kan man komma på iden att låta tillverka ca 6000 terrakottasoldater och hästar och ryttare i naturlig storlek, alla med individuella ansiktsdrag, som man skall begravas tillsammans med i en flera kvadratkilometer stor grav. Det var i alla fall vad den förste Qin kejsaren gjorde. Armen blev klar först efter hans död och dynastin blev inte så långvarig och fanns bara mellan 621-607 f.Kr. Men storartat och fantastiskt att se var det, the real thing. Inte minst den massverkan det ger när man ser alla rader av soldater.
Det Qindynastin också bidrog med till eftervärlden var att standardisera en mängd saker, tex de kinesiska skrivtecknen och mynten.
P1020363.JPG
Qin ersattes av Handynastin 206 f.Kr-220 e.Kr som det säkert kan sägas mycket om. Det enda jag omnämner här är att det var under den tiden man började kunna tillverka riktigt fina stengodspjäser av kaolin som sedan nådde sin höjdpunkt under Ming.
Fler bilder lägger jag till efter hemkomsten.

Månd den 21 sept. Xian, Den stora moskén och Den stora vildgåsens pagod.

Efter en natt i liggvagn mellan Peking och Xian var det skönt med en dusch innan vi begav oss ut på stan.
Vi promenerade från hotellet till de muslimska kvarteren och till Den stora moskén. Hade ingen berättat att det var en moské hade vi trott att det var ännu en samling buddistiska småtempel insprängt i en myllrande basar av matställen och småbutiker. Här finns muslimer, men det är inte ens lika påtagligt som i någon av Stockholms förort. De flesta är Uigurer, avlägsna släktingar till gamla turkiska folkstammar som expanderade österut på 700-talet och det märkliga med moskén är att de ursprungliga delarna är från år 743. Många muslimska handelsmän kom också längs Sidenvägen hit för att göra affärer och tog då med sig en del av islamska traditioner.
Men Xian har framför allt en lång och stark buddistisk tradition från Tangdynastin på  (618-907) då staden var huvudstad och buddismen en statsreligion.
Ett av de stora monumenten är Den stora vildgåsens pagod byggdes 652 och innehöll då en stor samling heliga buddistiska skrifter på sanskrit. Munken Chen San (602-664), en av buddismens stora läromästare och uttolkare som hade studerat buddismen länge i Indien ledde arbetet med att översätta alla dessa skrifter till kinesiska i mitten på 600-talet. Idag har många de ursprungliga skrifterna på sanskrit har förstörts, medan Chen Sans översättningar finns kvar.
Runt staden går en 11 km lång stadsmur, bred som en normal stadsgata. Förrr var den ett skydd mot bondeuppror, ståtrövare och främmande arméer. Idag är det en rekreationsplats där folk går och cyklar. Muren används också flitigt för bröllopsfotografering som är big business i Kina. Vi såg också ett par uppklädda i traditionell klädsel i färd med att bli fotade för något slags reklaminslag.
P1020315-0.jpg
Middagen var en Hot Pot, dvs en kokande buljong på en värmelåga där du stoppar och kokar i svamp, grönsaker, tunt skivat kött, tofu mm. Till det har du blandat dig en egen sås med sesampasta, chiliolja, något ketchupliknande, soya, vinäger osv till egen smak. Kan bli starkt och gott och tar tid att göra och äta med pinnar.
Kvällen rundade vi av med en dansföreställning av en grupp som framförde traditionell dans såsom den framfördes vid hovet under Tangdynastin.

Även om vi lyckas lägga upp en bild så blir det fler, senast när vi kommer hem.

Söndag 20 sept. Himmelska fridens torg, Den förbjudna staden och tåg till Xian.

P1020169.JPGDagen börjar på Himmelska fidens torg, scenen även för annat än fridsamma protester som ni kanske minns för ett antal år sedan då en beskedligt demokratisk rörelse slogs ner brutalt. Här stod också ordförande Mao och hans revolutionärer när Folkrepubliken Kina utropades 1949, efter en lång och blodig kamp mot Chang Kai Check och hans Kuomintang som fördrevs till Formosa där de bildade sin egen republik.
Efter lite fotografering fortsatte vi in i den ”Förbjudna staden” där kejsarna och deras statsförvaltning höll till. Den södra delen var där man skötte administrationen och där kejsaren tog emot ministrar och utländska sändebud. Den norra delen var kejsarens bostadskvarter där han bodde med sin hustru, sina bihustrur och konkubiner. Bihustrurna var ett slags representanter för olika provinser som kejsaren tagit emot för att stärka alliansen med olika provinser. Konkubinerna var till för att säkra att åtminstone någon av alla söner som föddes kunde bli en duglig regent. Det var alltså inte så att den äldste sonen automatiskt utsågs till kejsare.
Peking var huvudstad första gången på 1200-talet under mongolerna men övergavs som sådan. År 1421 återinvigdes Peking som huvudstad av Mingdynastin efter att under 15 år byggt upp kejsarpalatset i den ”Förbjudna staden” där platsen sägs ha sammanlagt 9999 rum. 10000 är ett gudomligt tal och kejsaren som är utvald av gudarna kan ju inte ha lika många rum som gudarna, men nästan.
På kvällen satte vi oss på nattåget till Xian.

Fler bilder när vi kommer hem.

Lördag 19 sept. Den stora muren och kejsarens sommarpalats

imageI dikten är muren 10000 li lång, dvs ca 500 mil, men i verkligheten ca 350 mil vilket är imponerande nog. I en del böcker är muren hela 650 mil lång, men skillnaden lär bero på om man räknar alla förgreningar eller ej. De första delarna byggdes för ca 2000 år sedan, då mest som jordvallar och de mer murdelar som vi ser i turistbroschyrer och där vi idag i gassande solsken klättrade några hundra meter uppför ett berg, kom till först på 1600-talet. Då hade man vid Mingkejsarens hov debatterat i 20 år om man skulle försöka blidka mongolerna, som var hotet, med att öppna handelsförbindelser eller om man skulle försöka besegra dom militärt, en gång för alla. Kompromissen blev en mur. Det är i alla händelser ett gigantiskt och imponerande byggnadsverk, som trots sin storhet inte alls kan ses från rymden, en myt som spreds redan innan människan skjutit upp satelliter och astronauter i rymden.Kejsarens sommarpalats i norra delen av Peking är enorm parkanläggning med en stor sjö och ett myller av byggnader. Det var Mansju-kejsaren, som avlöste Mingdynastin i mitten av 1700-talet som började bygga palatsen och parken för att få lite svalka under de heta sommardagarna.
Den näst sista kejsaren änka som bodde stor del av året i palatset, lät bygga en 700 meter taktäckt gång av trä längs stranden på sjön så hon kunde promenera där i skydd för solen. Den täckta gången är fylld av bilder i taket, med illustrationer till känd kinesisk litteratur och måste väl vara ett av de längre konstverken i världen.
Den siste änkekejsaren bodde också här de sista åren av sitt liv i början på 1900-talet. Hon var den som undertecknade avtalet med upprorsmakarna mot kejsaren, som avslutade Kinas tid som kejsardöme och ledde till republik. Den siste kejsaren var vid den tiden, 1911, bara en liten parvel utan förmåga att fatta några, för staten Kina viktiga beslut. Den siste kejsaren levde sedan som en civilist bland andra till sent 1900-tal. Se gärna filmen ”Den siste kejsaren” som handlar om tiden för den första revolutionen då kejsardömet avskaffades, liksom om tiden för kommunisternas matövertagande 1949.
P1020130.JPG
Kvällen rundade vi av med några brottstycken ur olika Pekingoperor med sin säregna sång, dans och skådespel i fantasifull kostymering.

Bilder kommer när internet funkar bra, senast när vi är åter i Sverige.

Fredag 18 sept. Kommer till Peking

Efter en mer eller mindre sömnlös ”natt” landar vi i Peking kl 6.30 på morgonen. Klockan är då bara 00.30 i Sverige så dygnet är lite skruvat.
Så småningom, sniglar sig bussen i den täta morgontrafiken mot centrum och vägen är kantad av nya höga hus, kontor och bostäder, många i djärv arkitektur. Kan vara vilken storstad som helst.
Första anhalt är Himmelens Tempel som är en nästan 600 år gammal skapelse. Ett stort område, en park som sträcker sig några kilometer i syd-nordlig riktning, men stora torg och några mindre tempel, varav de två viktigaste byggda på konstgjorda plattformar i tre steg, med nio trappsteg till varje nivå. Nio är ett heligt tal.
Aldrig har jag sett så många människor med selfipinnar som fotar sig och sina kompisar i olika positioner. Bröllopsfotografering pågår också framför en av byggnaderna.
Senare ute på stan blir vi varse att trafiken inte är att leka med för gående. Grönt för fotgängarna vid reglerade övergångsställen, betyder bara att man måste se upp för bilar som skall svänga höger då de som svänger höger inte behöver bry sig om stoppsignalen. Dessutom finns här väldigt många elmopeder och cyklar, vilket är bra för miljön. Men elmopederna kommer ljudlöst och eftersom fotgängarna står längst ned på rangskalan, så gäller det att ha ögonen även i nacken.
image

image

image
Fler bilder när vi kommer hem.

Kappadokien

Kappadokien i Turkiet har ett märkvärdigt och spännande landakp. Ännu mer spännande blir det när man flyger genom det i luftballong.

   
               

52 varv upp och ned i svajmast

5 februati 2015. Avskutning i Mexico City. Här några bilder från en märklig rit/sed som finns/fanns hos en del indianfolk (kan inte säkert säga vilken, troligtvis Maya) som gör en yr i huvudet. Ett lite oklart ursprung men antagligen ett slags religiös sed att klättra upp en hög (svaj)mast. En man sitter kvar högst upp och spelar flöjt, medan de andra snurrar sig hängande ned upp och ned. Man snurrar 52 varv innan man når marken. Just 52 varv hör ihop med Mayakalenderns 52 veckor och en helig årscykel på 52 år som har med Venus omloppsbana att göra. Maya var duktiga matematiker och hade listat ut att jorden var rund och cirklade runt solen långt innan Kopernikus och medan kyrkan i Europa forfarande stämplade alla som inte höll med om att jorden var platt, som kättare.