Onsdagen den 21 nov. Carl Milles och Smålands missionshus i skymundan

Carl Milles i all ära, men har man varit till Buddhaparken Xieng Khuan utanför Vientiane så känns han lite blek. Parken uppfördes 1958, alltså ganska ny, och fylldes med Buddhor och Hinduiska gudar och väsen i en salig blandning. Luang Pu Bunleua Sulilat, parkens skapare var en idealist som skapade sin egen variant av religion av ett hopkok av Budhism och Hinduism. När kommunisterna tog över 1978 flydde han över Mekongfloden till Nongkai i Thailand där han anlade ännu en park av liknande slag. I parken finns en pumpaliknande skapelse i tre våningar med skulpturer på alla våningsplan. Dessa representerar helvetet, jorden och himmelen. In i ’pumpan’ kommer man genom en munliknande öppning, som i Fantomengrottan, nästan. En sant bisarr upplevelse att gå omkring därinne bland alla konstiga skulpturer i scener som representerar helvetet, jorden och himmelen.
Ute i parken överväldigas man nästan av mängden av skulpturer, som alla är hårt slitna av väder och vind och verkar inte underhållas särskilt väl. Skulpturerna tycker jag mäter sig mer än väl med de i Millesgården (vilket jag säger med risk för att reta upp beundrare av ett av våra nationalhelgon).
Tycker man att frikyrkokapellen ligger tätt i Småland så ändrar man åsikt om detta när man besökt Laos och Thailand. Det är det inte ens en kilometer mellan helgedomarna och i stan är det ibland inte ens 100 meter till nästa. Till skillnad från de Småländska oftast spartanska kapellen så är här alla grandiosa i sin utsmyckning. De lever på allmosor och en gissning är att ett tionde, som förr togs ut till kyrkan i Sverige inte skulle räcka långt här. Det måste kosta en relativt fattig befolkning astronomiska summor att hålla alla tempel i skick. Idag såg vi några av de vackrare i grannskapet:
* Pha That Luang, en 45 meter hög förgylld Buddhiststupa som har sitt ursprung från 300-talet då det först var ett Hindutempel. Sedan dess har det genomgått en mängd förändringar och om- och tillbyggnader.
* Watt Sisaket ett tempel från början av 1800-talet, mestadels i trä, med ca 10 000 små Buddhaskulpturer i väggnischer och längs med väggarna.
* Watt Ho Phrakeo, ett fd kungligt tempel från sent 1700-tal som tidigare hyst ’Smaragdbuddhan’ som numer finns i Bangkok (vi skall söka upp den när vi kommer dit).
Och så gjorde vi ett stopp vid triumfbågen, Patuxay Monument, byggt 1957-68 som ett äreminne över de Laotier som stupade i kampen mot kolonialmakten Frankrike. Skumt, tycker jag, att man då nästan kopierar en av Frankrikes nationalsymboler, Triumfbågen.
Sedan var vi svettiga och hungriga och pustade ut på ett mathak.
Bilder: från Buddhaparken: ’pumpan’ och tre bilder inifrån densamme, samt tre bilder från parken (varav den tredje hamnade sist i bildcollaget).
Pha That Luang i sin förgyllda prakt. Watt Sisaket, trätemplet med sina småbuddhor. Watt Ho Phrakeo med BÅT i förgrunden. Triumfbågen.

20121121-174345.jpg

20121121-174742.jpg

20121121-174831.jpg

20121121-175005.jpg

20121121-175054.jpg

20121121-175204.jpg

20121121-175222.jpg

20121121-175240.jpg

20121121-175257.jpg

20121121-175316.jpg

20121121-175331.jpg

20121121-180125.jpg