6-7 november, Ranakpur och Jodhpur

Tisdagen den 6 november 2012, på vägen mot Jodhpur
En sak måste tilläggas om Udaipur. Det är huvudorten för miniatyrmåleri vilket innebar att de fanns i taket på hotellrummet, på murar och hus. Nog om det nu var det färden på små bergsvägar som gällde. Det börjar låta banalt och tjatigt men det var ett fantastiskt landskap! Mitt i ingenstans stannade vi för att titta på
Ranakpur templet från 1400-talet. Utifrån hade det stora likheter med Ankor Vat i Kambodja men det visade sig vara något unikt eget. Palatset är byggt i marmor och olika figurer är skulpterade på de 1444 pelarna i 29 hallar med 80 kupolerna och är helt intakt – fortfarande. Guden som tillbeds är Jain. Det var en upplevelse i klass med Tai Mahal. Om det kommer att klara luftföroreningarna vet ingen.
Landsbygden är vacker men det är hårt slit. I varje by tycktes det renoveras och byggas till vilket är positivt.
En udda naturupplevelse var en by där det hängde hundratals fladdermöss, stora som kråkor, i träden.
Vi sitter nu på terassen utanför vårt rum och ser hur vår middag börjat förberedas. Inget WiFi idag men för 200 spänn natten kan man stå ut.
PS. Kvinnor är de som är hantlangare på byggen och vägprojekt och bär sten, tegel och bruk. DS.

Onsdagen den 7 november 2012, Jodhpur
Mehrangarh fortet byggdes i mitten av 1400-talet och drivs nu av Jodhpurs kungliga familj som turistattraktion. Och en attraktion är det även om det börjar låta tjatigt (sista stora attraktionen besöker vi imorgon). Högt uppe på en klippa 120 meter ovan staden tronar detta gigantiska fort i röd sandsten. Enda jämförelsen jag kan göra är att säga att den är ca10 gånger större än Gripsholms slott och ser ut att växa fram ur klippan under. Ett nästan ointagligt befästningsverk. När vi kommer dit så håller man på att plocka ner dekorationen från festen som var där kvällen/natten innan. Kungen hade fest i slottet – en brakfest får man förmoda när man ser mängden dekoration, lampor, dekorationseldar, musikanläggningar och annat som fraktas bort. Inget han shoppat på Claes Olsson kvällen innan festen direkt. Traktorer kör i skytteltrafik för att få bort allt, så turisterna kan komma fram. Man lär ha flugit in åtta chartrade plan med gäster från all värdens hörn. Smakar det så kostar det. Killen har i alla fall inte blivit fattig av att göra sin borg till turistattraktion och sitt gamla palats till lyxhotell.

Vid en poliskontroll på vägen kollade man om förare och (passagerare hade bilbältet på (!). Jag frågade vår chaufför om det var dryga böter att inte ha bilbälte. Det är dyrt, sa han, men man ger dom 100 Rupier så är det bra. Jaha.
Resten av dagen är rena transportsträckan till Jaipur.
På vårt hotell skall man i kväll ha bröllopsfest – indiskt bröllop med flera hundra gäster. Sov gott?

Det finns ett visst romantiskt skimmer över alla dessa fort, gravpalats och tempel som vi besökt och man kan lätt tro att städerna de ligger i är pittoreska småstäder med romantiska basarer och ett myllrande folkliv i färgsprakande kläder så som de ser ut i turistbroschyrerna och på film. Glöm det. Bara Pushkar är en liten stad som skulle kunna motsvara myten. De andra är sjudande millionstäder med en lätt kaotisk stadsplanering och trafik. Lite halvschabbig affärsgator, ett myller av människor, motorcyklar, tuck-tucks, bilar och lastbilar. För en nykomling från Europa kan (det organiserade) kaoset och kakofonin från trafiken, dammet, skräpet, kossorna, vildhundarna osv, vara störande. Men man vänjer sig snabbt och upptäcker bakom kaoset ett fungerande samhälle – trots att de inte ser ut som vi är vana vid. Det här är normen för säkert 2-3 miljarder människor på klotet. Vårt samhälle är undantaget.

20121108-150309.jpg

20121108-150332.jpg
Ranakpur två bilder

20121108-150549.jpg

20121108-150630.jpg
Sex bilder från Mehrangarh fortet i Jodhpur med rester från festen kvällen innan

20121108-150917.jpg

20121108-150946.jpg

20121108-151015.jpg

20121108-151043.jpg

20121108-151113.jpg

20121108-151135.jpg

20121108-151212.jpg