Måndag den 5 november 2012, Maharana Udai Sing II

Dagen började med ett besök på stadens folklivsmuseum. Scener ur teaterstycken som gestaltar olika historiska eller mytologiska händelser tar ett par rum på museet och vi hade turen att vara där just som man visade några scener ut ett sådan stycke, men som dockteater.

Udaipurs största sevärdhet är utan tvekan Maharana Udai Sing II palats som började byggas på 1500-talet. Det har växt sedan dess och är nu Raijastans största palats där den nuvarande Maharadjan bor kvar i en flygel och en annan del förvandlats till hotell (Kanske vår knug kunde nappa på iden att göra om en del av slottet till lyxhotell för att dryga ut apanaget?). Den del som visas för turister är ändå gigantisk och fylld med miniatyrmålares bilder av viktiga och oviktiga händelser från 1500-tal till nutid. Mycket annan prakt, glitter och guld såklart. 244 meter långt, 30 meter högt, med ett sammelsurium av tillbyggnader och 11 småpalats inne i palatset. Palatset blickar ut över Picholasjön där ännu ett av Maharadjans palats ligger (numer lyxhotell). Sjön är för övrigt konstgjord och skapades genom att man dämde av några utlopp och dränkte byn som gett namn åt sjön. Schyst utsikt blev det i alla fall från palatset.

20121105-174255.jpg

20121105-174350.jpg

20121105-174421.jpg

20121105-174439.jpg
Turbanerna i Raijastan har olika färger. Varje färg representerar en kast.

Aloo paratha är som ett litet stekt pitabröd med potatis och lök. Väldigt bra lunchmat.

Hotellen är billiga och bra. Ett bra dubbelrum med eget badrum, WiFi av hygglig kvalitet, samt frukost, lunch och middag (med varsitt glas lokalt vin kostade oss 542 kr. Nästa hotell med samma standard och måltider, 362kr och hotellet i Pushkar med fri WiFi och frukost, 180kr/dygnet utan bedbugs osv.